jag mår så toppen nu efter en sån grå arbetardag på kalmar.
kom hem från jobbet, duschade, satte mig lite här... precis som den vanliga vardagliga rutinen
som infunnit sig dessa senaste veckorna. jag hör några trappsteg på väg upp till övervåningen
och där ser jag min underbara kusin vitamin emil och rasmus som står och flinar lite vid dörren.
då blev jag glad. han har jag saknat. en annan sak till som gjorde mig lite häpnad och som samtidigt
var hur kul som helst är att päronen har varit gifta imorgon, i hela 25 år. damn är bara det rätta ordet!
grattis mina hjärtan. så innan satt vi samlade. jag, famå svea, fabror mikael, emil, rasmus, mam, dad.
fikade, drack kaffe samt päronkonjak med tända ljus. hur mysigt som helst. det är sånna här dagar
man verkligen börjar uppskatta allt mer med åldern faktiskt. iallafall jag. för det händer inte ofta,
som det egentligen borde. man förstår att livet blir allt lite mer bättre när man har nära runt omkring
sig. istället för att bara ligga hemma och inte göra någonting, speciellt inte med någon. det är då
man nästan förstår var ångesten och känslan av ensamhet kommer från ibland.
det är sånnt här som vi gjort idag, det som kallas helhet. det som vi gjort sen flera år tillbaka
och som jag älskar och uppskattar allt mer och mer. i get it know.
och en sak till för att runda av lite på den mjuka sidan. fan vad rasmus är het. och alltid så jävla trevlig.
haha, alltid varit. damn damn damn. hehe.. okej, där kom den svaga sidan fram av lilla isabell. hihi.
nu ska jag gosa ner mig med lite kaffe och böcker samt unna mig allt det bra. puss och kram!
