-
Sju kvällar kvar till fullkomlig frihet.
Hjärtvärk
Dom där tre orden har viskats i mitt öra och tillbaka.
Jag kan inget bättre beskriva än att det är som att jag bara vill flytta in i dig, vara en del, följa med och ha mitt egna lilla rum hos just dig, hela tiden.
Instalife
Snart har ännu ett år passerat.
Förra året skrev jag ett sista kapitel, för att öppna ett nytt i Stockholm.
Året innan det väntade Afrika, och året innan det reste jag Sverige runt. Väldigt kortfattat, osv.
Life takes its turn på de mest underliga sätt ibland.
Jag har börjat anteckna i en ny bok nu som jag kommer använda mig mycket utav.
Speciellt inom 4 veckor kommer den påbörjas fullt ut. För då är jag på plats.
I Centralamerika.
Mitt liv de senaste veckorna sagt klick;
Förra året skrev jag ett sista kapitel, för att öppna ett nytt i Stockholm.
Året innan det väntade Afrika, och året innan det reste jag Sverige runt. Väldigt kortfattat, osv.
Life takes its turn på de mest underliga sätt ibland.
Jag har börjat anteckna i en ny bok nu som jag kommer använda mig mycket utav.
Speciellt inom 4 veckor kommer den påbörjas fullt ut. För då är jag på plats.
I Centralamerika.
Mitt liv de senaste veckorna sagt klick;
Gravity-spelning på Roots Street. Mitt andra hem.
Douglas, min vän och samarbetspartner var på återbesök hos oss för några dagar. Innan det var dags att styra kosan upp bland molnen och vidare till Ghana igen. En intervju och massa kreativit får symbolisera den veckan.
Det är något speciellt med flygplatser. Magpirr och människor som alla har en sak gemensamt; Resa.
Jag ville inget annat än hoppa i Göteborg den dagen och sätta mig på spårvagnen hem. Till dig.
Stadens alla ljus gjorde mig varm. Också promenaden bort till tågstationen.
Minuterna innan ankomst kändes som de längsta i mitt liv.
Vi besökte den nya inomhus skatehallen i stan. Beundransvärt arbete som grabbarna lägger ner.
Och vilken fantastisk lokal. Jag var stum.
Du var hos mig nästintill hela veckan. Jag förstod vad som började hända inom mig. Eller rättare sagt, redan vad som var ett faktum.
Vi lagade mat och du omfamnade mig under tiden jag fick hacka-lök-böla.
Första snöflingorna för vår del.
Om jag hade haft i uppgift att varken få titta eller röra dig så hade det varit kört förlängesen.
Douglas, min vän och samarbetspartner var på återbesök hos oss för några dagar. Innan det var dags att styra kosan upp bland molnen och vidare till Ghana igen. En intervju och massa kreativit får symbolisera den veckan.Det är något speciellt med flygplatser. Magpirr och människor som alla har en sak gemensamt; Resa.Jag ville inget annat än hoppa i Göteborg den dagen och sätta mig på spårvagnen hem. Till dig.
Kom intill mig. Kom och låt oss håna bort vinterhalvåret utanför. Här, under vårt delade täcke.
Minuterna innan ankomst kändes som de längsta i mitt liv.
Vi besökte den nya inomhus skatehallen i stan. Beundransvärt arbete som grabbarna lägger ner.
Och vilken fantastisk lokal. Jag var stum.
Du var hos mig nästintill hela veckan. Jag förstod vad som började hända inom mig. Eller rättare sagt, redan vad som var ett faktum.
Vi lagade mat och du omfamnade mig under tiden jag fick hacka-lök-böla.
Jag passade på att ta några foton från tjänstebilen.
Första snöflingorna för vår del.
Om jag hade haft i uppgift att varken få titta eller röra dig så hade det varit kört förlängesen.
Bakfull, eländig och 10h pass på det. Intensiva stunder på tågstationen. Värsta natten på länge.
Och så kom dagen vilket faktiskt gjorde att det inte kändes så jobbigt längre.
Och så kom dagen vilket faktiskt gjorde att det inte kändes så jobbigt längre.
Goda samtal och stunder senare från vecka och helg som gått kompenserar upp och jag ser framemot kommande. Vi siktar mot Sthlm. En blandning av känslor. Nostalgi och längtan. En annan tid jämfört med nu. Min förra bostadsort. Kan nog inte riktigt ta på allt det förrän jag är där, förrän jag spatserar på dess gator igen.
