Stay true to yourself

Glad-cam-tjej_90.

Kökshäng deluxe.
Tjooop!

 

 

Ett steg närmare drömmen.
Drömmen som jag kommer skriva av mig kring när tiden är inne.

Värme och lite ljuva beats på det.

Minnen från ett somrigt Köpenhamn.
With sister from another mister.

Hey you.

Varning för en aningens bittert, men ärligt inlägg.

Bleka ansikten.
Vandrande robotar.
Sura pensionärer.
Irriterande småbarnsföräldrar.
Arbetskollegor som gnäller.
Människor som ställer frågor, inte för att de verkligen är intresserade, utan av helt annan orsak. Ifrågesättning. Varför? Istället för "Varför inte?"
System och mentalitetsfel.
Höströtta svenskar.

Känns som jag lever i en dimma. Ser människor gå i samma gamla fotspår.

Den där, numera kvinnan, som jag lekte med när jag var liten. Hon är kvar. Bor i samma gamla hus. Fortfarande anställd på samma gamla jobb. Utan direkt önskan, drömmar eller mål bakom. Ett ryck med axlarna. Precis som han, hon, den gamle farbron eller du, som också valt att fastna här. Inte för att man egentligen kanske vill, men, det är ju bekvämt, repar ju inte fotografiet över hur det ska se ut och vara. Verkligen?

Vad som är vackert är landskapet som just ändrat skepnad.
Och vad händer sen? Vinter, vår, sommar, höst. Året om.
Låter vi i själva verket oss, att förändras, att få utvecklas?
Fyll dagarna. Inte med väntande timmar och prylar. Utan med minnen.
Våga släpp taget.

Visst, jag kan känna att jag själv uppoffrat mycket de senaste månaderna.
Levt i bubblan, satt på skygglapparna och varit en del av systemet, tackat nej till feta evenemang på vardagar som helger för att istället; arbeta. Jag har valt att sluta vara inneboende i en utav världens finaste lägenheter. Återigen flyttat mina grejor vilka, en del, fortfarande ligger nerpackade i kartonger i källaren under mina föräldrars hus. Sovit över hos vänner och hemma på landet. Men jag hade aldrig utsatt mig för det, eller tagit de besluten, om jag inte haft en baktanke innanför pannbenet. Det har funnits dagar jag har varit långt nere i skiten. Panikartat försökt ta mig ur igenvuxna marker. Glömt bort vad det är som jag egentligen strävar efter, men tillslut vaknat upp, fått ny luft och pustat ut av glädje. Insett att jag är mitt i det, mitt i transportsträckan till något helt annat liv. Till något helt nytt. "Du är påväg, du är snart där, håll ut lite till bara." Och ja, snart är jag ute ur systemet för stunden. Viruset kommer snart försvinna och kroppen helas på nytt. Fullkomlig frihet.

Det finns så mycket.
Att se, göra, uppleva.
Om du verkligen vill något, så gör det. För det är faktiskt inte svårare än så.
Allt sker inte över en dag, men hur vore det? Tänk dig känslan, efter att ha arbetat och strävat efter något sålänge. När den dagen kommer. Då kommer bara det att förgylla dig. Ge dig nytt liv, och nya mål.

"Varning för bittert inlägg" fick ett annorlunda slut trots allt och medförde istället lite hopp.
Något av mest värdefulla som finns. Eller hur?

 

 

Dedicated.
Insistente.
Zielgerichtet.
Målmedveten.

Me.