Från Ubud tillbaka till Sanur
kändes som det var igår jag vinkade av hanna på flygplatsen nedanför kuta. men snart har redan en vecka gått och jag är tillbaka på östkusten, i sanur. samma (förra) fredag hoppade jag på en något rucklig shuttle som var sagt att den skulle ta mig till ubud. nya miljöer flög förbi mitt fönster ju djupare vi kom in i inlandet. mitt nya resesällskap skulle vara väntandes på mig där. någontans på monkey forest road. hoppade ur shutteln, tackade för mig och insåg direkt att ubud inte riktigt var som jag föreställt mig. tätt med trafik, människor och affärer. hade inbilldat mig ett lugn, men det var bara för mig att traska vidare. längre upp, där för backen, skulle jag snart skymta ett välbekant ansikte med välkommnande smilband. slog mig ner en stund, och sedan började vårt letande efter boende. vi fick fredagen och lördagen i ubud. varje natt på helt skilda ställen. lika fort som nya vändningar skedde, lika fort så insåg jag att jag fått ta del av en ny fin vänskap på kort tid. perspektiv och konversationer om liv och tid vi delat dessa dagar. och vi är fortfarande i varandras närhet, här i sanur. jenny, dykinstruktören och min inspirationskälla sedan flera år tillbaka, från gbg.
rekommenderas starkt; http://ciaofella.blogspot.se/
en sak som vi dock fick dela ganska så speciellt tillsammans i ubud, var en tokig tanke som slagit mig redan i kuta. med inspirationen från kända eat pray love filmen så kom jag och tänka på medicinmannen ketut liyer. jag har säkert sett den flera gånger men det var liksom inte förrän den där natten jag kom på att; den här mannen vill jag träffa. jag vill låta honom spå i min hand. jag som tidigare aldrig velat bli spådd. men nu när jag är så nära källan, andra sidan jordklotet, på bali. då kan jag bara inte åka därifrån utan att ha följt min magkänsla fullt ut. droppade idén för jenny samma dag som jag anlände. hon var helt på det. dagen efter, efter mycket diffusa direktioner på adresser till ketuts hem så hittade vi en karta på nätet och valde att följa den.
banjar pengosekan kaja. mas village, ubud districts, gianyar regency bali.
efter ett tag lyckades vi hitta! och bara av att se skylten in på den lilla vägen gjorde mig nervös. jag hade nu lyckats mig ta till det ställe som hjärtat sagt till mig om några dagar tidigare. väl framme fick vi höra att det var stängt för dagen. trots det klev vi in och möttes av en bekant gård med dess terasser. och från ingentstans så skulle han stå mitt framför oss. den lilla gubben, med ett leende bestående av endast två tänder och bara värme rakt igenom. han tog min hand och sa; hello. my name is ketut. famous from the book.
jag förstod knappt någonting. det här är inte vilken hundraåring som helst. han är känd för att ha helat människor över hela världen med olika medel.
'i have closed today, but come early tmrw and we'll talk. see you later alligator.'
sagt och gjort återvände vi dagen efter och jag lämnar det till de ord som jag skrev direkt efteråt. där och då.
today we went back to see ketut. after a few hours of waiting, it was finally our turn. nervous as I was, I still let him take my hand in his, and then he began telling fortunes. my ears got to hear very interesting things, but some parts was also questioning. but the gist of it all gives me hope.
more than that, I can not say. truly an experience that I'll get back to during my lifetime.
more than that, I can not say. truly an experience that I'll get back to during my lifetime.
vi tog oss vidare från ubud till sanur i söndags. idag är det torsdag. det har varit och är skönt här. det är ett lugn samtidigt som jag kommit till underfund med att tiden verkligen springer. springer ifatt mig ibland känns det som. det är så mycket som hänt under mina snart 4 veckor i bali. mycket runtomkring mig men framförallt inom mig. det är svårt att ta in och reflektera över att jag ska lämna denna fantastiska plats på söndag.
det känns inte som att jag ska åka. det känns som jag inte har gjort något annat tidigare. smärtan och de mentala såren exiterar inte samma sätt längre. jag läker och jag har vuxit dag för dag på denna ö. jag har fått hoppfulla fräknar på näsan som en annan sa.
jag vill egentligen inte åka ifrån dig bali, men jag lovar att ta med dig till de nya platser som jag nu ska utforska istället för dig. jag är dig evigt tacksam. tack för mina dagar här och för vad du har gjort för mig. för alla möten med varma människor, för din mat och tysta stränder. för alla stunder av skratt och barforta fötter. du har räddat mig på många sätt. tack för att du bevisade motstatsen. att det finns villkorslös lycka därute trots tvivel. för att du gett mig hopp igen.
sverige, vi ses inte än på ett tag. på söndag far jag norrut istället.
