Stay true to yourself

sanden tycks aldrig försvinna från fötterna. känner mig nästan lite dum. för här jag sitter och skriver känns som en väldig konstrast om jag ska jämföra med andra boenden jag levt och sovit mig igenom under tidigare resor. befinner mig just nu på ett hotel, mitt i smeten av kutas djungel. vi är tillbaka på bali.

kuta var verkligen inte min favoritdel utav bali när jag anlände för nästan 3 veckor sedan och är fortfarande inte det, men det känns på något sätt annorlunda denna gång. som att vi hamnat på andra sidan utav stan, där kvarteren känns mer som hemma.

 

tänker tillbaka, läser i min dagbok. så, tolv dagar senare. känns som tiden springer ifatt mig ibland.

sist jag skrev så njöt vi verkligen ut den på gili air. ön närmast lombok utav gili-öarna.

planen var att vi egentligen skulle hoppat på en av lokalbåtarna efter helgen och ta oss till den kändaste ön av dom, nämligen gili trawagan. men det blir inte alltid som man tänkt sig. för när försäljarna insisterade på att man först var tvungen att ta båten över till lombok för att sedan kunna ta sig till ut gili t, för ett billigt pris, så tittade vi på varandra och sa; okay, so, let's do lombok for a couple of days then. 3 nätter stannade vi. på kuta, lombok. helt random. men, fantastiska miljöer. kommer defintivt söka mig tillbaka och utforska lombok mer en vacker dag.

 

torsdagen kom och det kändes som vi steg upp i ottan. taxin kom och vi slungades tillbaka till öarna igen. gili t, som roligt nog var tanken från början. men äntligen kom vi dit.
hade den skönaste och roligaste fredagen på lääänge. jag och min travelgal hyrde cyklar under förmiddagen. cruisade runt halva ön i takt med reagge toner från min speaker. bekymmerslöst. harmoni.

kvällen kom och vi vandrade hem med klirrande kassar utav bintang-beer. bonfire och fire performers skulle vankas senare nere på stranden en bit bort. längesen jag skrattat så mycket och för att inte tala om dansat så mycket! hela natten. barfota. innan vi lät svetten droppa i takt till våra dansmoves, så låg vi där i sanden och lät ögonen vandra vidare ut i rymden. stirrandes upp i den stjärnklara himmelen. hon tog min hand, jag höll den hårt och båda två sa precis samma sak, att det här är det. this is the moment. moment of life.

 

stannade i gili trawagan till i söndags. jag själv gjorde en avstickare till sanur för att utforska. för att våga. och mötte sedan upp min res-syrra, här i kuta, igår. på torsdag flyger vår dansk hem och på fredag flyger hanna upp till koh samui. så tänker spendera de sista dagarna med dem här, innan jag förmodligen åker mot spirituella ubud i helgen. kommer alltid bära med mig våra tokiga stunder.

 

som jag skrev innan så blir det aldrig som man riktigt tänker sig när man är ute på vift. och det är också det som jag tycker bör höra till. nästa helg har jag en flygbiljett bokad

och den är inte hem.