Stay true to yourself

16.04.14

idag har jag vandrat runt på nai yangs gator.
förundrats över spruckna och igenvuxna fasader. stått på tå och kikat in i ödebelagda rum.
så slår det mig, att här är det minst lika tomt, som i mitt hjärta för stunden. för nu är jag där igen. faktumet kvarstår. jag har och kommer aldrig vara redo.
redo för hemfärd.

igår lämnade jag världens finaste ö och världens finaste människa med gråten i halsen. ön som blev som mitt hem. och natten till idag yrade jag loss på ett nytt boende, långt från blue wave house i koh tao, 10 minuter från phukets flygplats. obegripligt hur 9 veckor har kunnat gå såhär fort. just nu känns det som jag inte hunnit med. hunnit med reflektionen. men jag vet att den kommer mer i efterhand.

 

inatt kommer en taxi hit och hämtar upp mig. hämtar upp mig för att lämna thailand bakom mig. för att lämna indonesien och malaysia bakom mig. för att lämna asien bakom mig. obegripligt. andnöden och frustrationen. även om det är med stor sorg inom mig som jag lämnar så kan jag återigen inte vara mer tacksam över det jag fått uppleva den senaste tiden. jag har rest mycket men denna gång var det annorlunda. resan till asien har varit ett speciellt kapitel i mitt liv som jag flera gånger kommer blicka tillbaka på med värme i hjärtat.