Stay true to yourself

Nu är vi här. På stranden, in the middle of nowhere. Resan hit igår var speciell i sig.

Taxi till Ponaloya, hoppa på en liten båt (som man knappt kan tro fortfarande håller och går att fungera) från restaurangen längst ner på gatan i samhället, över en tiny tiny lagun och sedan därifrån, följa stigen i djungeln vad som kändes evigheter i värmen för att tillslut komma fram till ett ställe vid namn Surfing Turtle Lodge. Men så värt i slutändan. Vi var alla tagna av platsen och gjorde oss fort hemmastadda.

 

Vinden är just nu ljummen och de få cabañasen samt dormroomen har fått nya gäster. To Mi och grabbarna från Switzerland samt Russel från Wales har kommit. De andra spelar kort och jag vilar magen i en nersutten soffa efter en sjukt god fiskfillet med garlic butter sause. Folk hänger i gungor, atmosfären är soft och kvällssolen är ett faktum. Vi ska alla ner springa ner mot vattnet efter omgången kortspel. För första gången på länge har jag försökt tänka ut hur vi ska spendera sista tiden i Centralamerika. Vi är som sagt just nu i Nicaragua, och har ett land kvar. Costa Rica. Har funderat på hur vi ska åka, vart vi ska ta oss, stanna vid osv. Förstår inte riktigt egentligen varför jag tänker så, jag har under hela resans gång gått på magkänsla och där man hamnar, hamnar man, utan vidare tanke, utan för att det kännts jävligt bra för stunden. Det är bara knepigt och tänka för mycket. Så ja, det tänker jag fortsätta med tror jag nu. Det får bli vad det blir.

N-J-U-T-A och ta vara på N-U-E-T. Precis så.


För att läsa mer om min resa är det bara att klicka in sig på länken;
"centralamerikat / NY" längst ner på sidan. Då kommer alla inlägg upp från början till slut.
Värme.