Stay true to yourself

I mitt blå block står ditt namn nästan överallt.

I stortsett i varje kapitel. I varje inlägg på denna blogg finns ditt namn, osynligt, men närvarande.

Alla hjärtans dag är en dag vilket jag tycker är en väldigt överskattad sådan, varje dag är en viktig för att kunna göra något spontant, fint, speciellt för dem man älskar. Oavsett dag kan man göra det där lilla extra för dem man tycker om. Men uppenbarligen var det så att jag trots det inte kunde låta bli att tänka på dig extra mycket igår. Ulf. Som jag saknar. Hur ska jag ens kunna förklara saknaden? Kanske med att jag skulle kunna ge ett finger eller två för att bara få krypa in i hans trygga famn, eller att få stirra mig blind i hans vackra ögon. Krypa mig in och bygga mitt egna lilla bo. Så intensivt känns det just nu, och smällarna har varit några under resans gång. Då Sverige kanske egentligen inte är där jag ska vara så är han iallafall mitt hem, "hemma". Ifall jag inte hade träffat dig så hade jag förmodligen stannat kvar, vem vet var jag hade varit. Men du är allt det jag någonsin kunnat drömma om. Jag är så glad och tacksam för att du finns i mitt liv och vandrar vid min sida i det jag gör. Min bästa vän, man och styrka. Tack för dig.