Stay true to yourself

Vilka dagar.
Man vet liksom inte vart man ska börja och inte heller vart man ska sluta. Återigen. Vi har haft galet sköna dagar ute till havs med massor av snorkling, god mat, nya fina möten med både crewet på båten, locals och människorna som hakade på trippen. Och förstås nya vyer. Små öar, stora öar.

Jag har hunnit skriva lite i min blåa bok.
Så here that little one's going. Annars för bilderna helt enkelt tala.

Nu är vi i Punta Gorda, kom hit från Placencia idag.
Imorgon siktar vi mot att hoppa på färjan till Livingston i Guatemala.


13/1 - 13
Rendecvous Island.

 

Det är nu morgon och dags att lämna ovanstående och Anthony. Killen som bor och lever på denna lilla, lilla ön. Tar inte mer än 5 minuter att gå runt den. Denna lilla, lilla ö vilken vi fick sätta upp tält och camp på igår. Vi har just vinkat hejdå från båten och nu seglar Ragga Gal samt Ragga King vidare mot nästa ö. Orden är få ang denna tripp hittills. Man har liksom varit helt tagen hela vägen hit och fortfarande är. Stunder som när grabbarna fick napp på stora fiskar, när vi stannade mitt i ingenstans i det stora blå och fick storkla ner bland rockor och hummrar. Som när man igår fick ligga uppe på däck, torka på nytt av sköna solen och få maten serverat under tiden båten hann segla vidare. Som när man fick ta del av solnedgången i fjärran.

 

 

Och så mycket mer. Kapten Ramsey, Shane, Chilo och de andra är verkligen duktiga på det de gör. Vi har en rolig tid tillsammans. Väl framme på ön igår blev det mörkt rätt fort och vi fick skynda oss lite mer än Go slow mode för att få upp våra tält. Men med tanke på vinden var det inte det lättaste. Trots att man är en gammal hederlig festivalare så hjälpte det inte direkt mot vindens styrka, men tillslut så. En upphängd fotogenlampa senare och långbord mot horisonten satt vi och hade vår egna lilla bar serverat i form av romflaskor och läsk. Vi skålade för trippen so far. Skrattade högt med brudarna från Zurich och slogs om nachosen med fransfolket från Canada. Fint liv.

 

Tobacco Caye next!

 

Med vind i segeln, lite smått brända fötter och solblekt hår cruisar vi vidare. Placencia är snart i sikte och sista dagen är kommen på färden. Även det här känns också ganska lustigt då man levt till sjöss med tjugo andra, fina människor på sitt sätt. Vi har alla cruisat vidare, ätit och skålat tillsammans. Snorklat och fått se häftiga ting på botten av havet.

 

 

Igår hamnade vi på Tobacco Caye. En ö som en annan googlat fram bilder och info på. En liten större ö än den första med en bar och några hus. Vi slog upp camp och även denna natt sov jag jämte Lara från Argentina. Bruden med bootyn och rastaflätorna. Väl framme var vi nästan i vattnet direkt och dusch därefter. Obeskrivlig känsla.  Öl på det och en solnedgång längst bryggan ut till båtarna.

Återigen kände jag innan det, när jag själv promenerade runt ön med kameran i hand; Att jag lever i drömmen. Fullkomlig eufori. Och jag är mitt i det. Mitt i det där som man länge inte trodde fanns på riktigt. Som jag länge längtat efter denna känsla. Enda sedan Ghana när jag tänker efter. Just det där obeskrivliga men så lyckliga. Euforin, livet, här och nu.

Kvällen på ön blev sen och plötsligt skulle all el stängas av. Jag som lider av sämst mörkerseende blev detta minst sagt en utmaning. Men vilken feeling att få blicka upp och följa stjärnhimlen längst palmträden 'hem'. Det finns så mycket mer från resan. Som när vi stannade till vid en annan ö, hoppade i med varsin plastficka med sedlar och fick simma in till stranden för att komma iland från båten, för att tillslut kunna avnjuta varsin öl. Men jag låter istället bilderna få tala nu. Ciao bella!