Pura vida, here we come!
I skrivandes stund sitter jag just nu utanför vår lilla turkosa trästuga, med sand mellan tårna och en palm som vajjar sakta fram och tillbaka över huvudet, under stjärnklar himmel. Det är kväll och mörkret har trängt sig in på gatorna på ön Caye Caulker, men så långt från mörker som det bara kan bli. Här är helt fantastiskt och det är svårt att fatta orden över allt det där som händer inom en när man nu kommit hit. Men det har också bara gått två dagar och ja, intrycken är plenty. Men tänkte jag nu ska försöka återberätta lite av de senaste dygnen under resan hit samt vad som är här och nu i nästa inlägg.
Ur en blå dagbok.
4/1 - 13
Hej och hemskt mycket hej från Miami International Airport.
Vilken intensiv och omtumlande dag. 00.00 började resan igår, svensk tid. Puttrandes på vägen från Lidhult nådde vi tillslut Danmark och Kastrup. Flyget hit gick faktiskt väldigt smidigt trots den korta mellanlandning i Dusseldorf som man byggt upp lite av en nojja för hur det skulle gå, men det gick! Och 10 h flyg senare, Hello Miami. Även immigrationen gick bra trots suspekta vakter och utfrågning kring vår visit. Förklarade snällt att vi som sagt här över dagen för att ta oss vidare till Belize morgonen efter. Muttrande vakter och vi kom sedan vidare. Väl igenom och haffning utav våra väskor, sagt och gjort vinkade vi in en cab som sedan skulle ta oss till en adress på Miami Beach som Yennie tipsat om. 26 grader, nervevade rutor och skinande skyskrapor längst highwayen med stora skyltar mot "Down Town Miami". Palmer och bara ren Will Smith låtar-feeling.
Taxin stannade tillslut utanför hostelet vi snackat om. Ungdomshäng fullt ut och skön atmosfär. Bland sidogator vars elledningar hänger lite som dem vill och byggnader i karamellfärger. Färgstarka människor och en och annan 'Lords of Dogtown' vibe då skejtare rulla förbi frenetiskt och även hängde utanför hostelet, precis som på film. Knäckte varsin bärs och beslöt oss sedan för att vandra vidare neråt gatan och folkvimlet i kvällsolen, ner till stranden. Musik från alla håll, människor överallt och snart hade vi passerat den vita stranden och efterlängtat doppat våra fötter. Jag har nog inte riktigt kunnat förstå det ännu. Om vart vi faktiskt är och är påväg mot, men det känns också fruktansvärt bra. Vi och våra ryggsäckar. Miami i all ära, men nu är inte detta jag är ute efter. Utan det är lugnet och smultronställena ute på det karibiska havet. Och imorgon är vi äntligen där.
Första stoppet i Centralamerika, Belize. Yennie möter upp oss vid båtstationen, där någonstans, ni vet, och sen beger vi oss ut mot Caye Caulker. Vad som händer därnäst, det får vi se. Dags att försöka hålla värmen på ett kallt flygplansgolv, paradiset väntar som sagt. Ciao!
5/1 - 13
En timme kvar till Boarding. Efter en resa på drygt 20 h och efter att ha vaknar varje halvtimme inatt för att vrida sig och hålla värmen på golvet är jag ändå glad. Nu är det inte långt kvar till Belize. För en liten stund sedan ställde jag mig och blickade ut över flygplansfältet. Fångade lite av livet nere på fältet genom kameran, men kunde hela tiden inte låta bli att blicka lite extra på den mörka mannen med gråa hatten. Tänkte att jag så gärna hade velat ha ett porträtt på honom. Sagt och gjort, gick jag fram, satte mig bredvid och frågade honom vart herrn skulle. Två flugor i en smäll, Belize. Vi satt och pratade en stund om att resa, om visum, kulturkrockar, klimat och självklart om hur Belize är. Jag visade kartan ur min bok och han pekade glatt ut vart han bodde. Belize City. Som tidigare advokat och rådgivare bad han mig att vara extra försiktig kring staden. Mycket rån och misshandel förekommer, precis som det man hört kring. Även om jag själv är ganska noga med att bilda min egna uppfattning så kände jag, efter att ha pratat med fler kring samma sak, så bör man nog ändå ta detta vid sig.
Som tidigare nämnt, två flugor i en smäll. Jag fick mitt foto. Vi skakade hand och den gamle mannen önskade mig lycka till i livet och på resan samtidigt som han sedan muttrade lite glatt för sig själv "Alright, alright, alright."
Centralamerika 13'
Love life now
Första stoppet i Centralamerika, Belize. Yennie möter upp oss vid båtstationen, där någonstans, ni vet, och sen beger vi oss ut mot Caye Caulker. Vad som händer därnäst, det får vi se. Dags att försöka hålla värmen på ett kallt flygplansgolv, paradiset väntar som sagt. Ciao!
5/1 - 13
En timme kvar till Boarding. Efter en resa på drygt 20 h och efter att ha vaknar varje halvtimme inatt för att vrida sig och hålla värmen på golvet är jag ändå glad. Nu är det inte långt kvar till Belize. För en liten stund sedan ställde jag mig och blickade ut över flygplansfältet. Fångade lite av livet nere på fältet genom kameran, men kunde hela tiden inte låta bli att blicka lite extra på den mörka mannen med gråa hatten. Tänkte att jag så gärna hade velat ha ett porträtt på honom. Sagt och gjort, gick jag fram, satte mig bredvid och frågade honom vart herrn skulle. Två flugor i en smäll, Belize. Vi satt och pratade en stund om att resa, om visum, kulturkrockar, klimat och självklart om hur Belize är. Jag visade kartan ur min bok och han pekade glatt ut vart han bodde. Belize City. Som tidigare advokat och rådgivare bad han mig att vara extra försiktig kring staden. Mycket rån och misshandel förekommer, precis som det man hört kring. Även om jag själv är ganska noga med att bilda min egna uppfattning så kände jag, efter att ha pratat med fler kring samma sak, så bör man nog ändå ta detta vid sig.
Som tidigare nämnt, två flugor i en smäll. Jag fick mitt foto. Vi skakade hand och den gamle mannen önskade mig lycka till i livet och på resan samtidigt som han sedan muttrade lite glatt för sig själv "Alright, alright, alright."
Centralamerika 13'
Love life now
