Därute finns en värld
en fredagsafton.
det är flera minus ute och det immar på köksfönstrena.
jag klär mig i lager-på-lager och öppnar den gamla dörren med mina björnvantar.
en kall vind rusar sig upp för trappen och in i min kappa från porten så fort jag stiger ut. kylan är uppenbar men jag vill ut. i min egna värld.
upp för stentrappan och stigens belysning möts jag av gröna systemkassar i andras händer. skinnhandskar ovanpå med förväntansfulla leenden. en kyss runt hörnet. en nytänd, färsk cigarett utanför någon restaurang, någonstans på kungsholmen. jag i mina täta skor med minst lika tät, passande, vacker musik i mina öron.
ser allt susa förbi med mina raska steg.
tysta gator och gränder med skumt upplysta lyktor i mörkret. upp och ner, kors och tvärs, går jag. ser mig runt. okända/nyfunna platser. stannar till och kikar in genom gömda fönster. en outforskad idyll finns tydligt på varje gata där jag går. bara om man tittar.
ser min reflektion utanför varma lokaler med tända ljus. innanför, där den ena foten snuddar den andres. en glasvägg emellan. en fredagskväll i februari. i min egna värld.
