Försvunnet och hittat
En måndag i mars
Who will comfort me
Jag har en underlig känsla inombords och jag tycker inte att den platsar där.
Det går upp för mig, att jag nu, måste släppa taget för stunden. Om något jag inte
har. Vi vandrar alla på samma yta, men klockslagen slår inte i rättan tid. Vår tidvisare står inte på samma punkt och därför måste jag vänta ett slag, släppa taget för att sedan springa ikapp mig själv. Det är vad det är och det känner jag nu, klockorna synkar inte.
