Tack för att jag är kvar
Efter en natt, med klara bilder från mitt hemland som febrilt jagat mig i sömnen, sitter jag nu här igen. I min favoritfotölj med benen upphöjt och blickar ut. Jag tackar mig själv varje gång för att jag inte vaknat upp någonannanstans än här. Tack. Tiden är morgon och jag längtar till barnen i slummen.
