Andra sidan luren
Fredag 18/2
De två samtalen
Tror nästan jag dunstade bort direkt efter att ha tagit min profylax igår. Att jag ändå inte låg och grubblade, över den roliga nyhet som vi så fint fått ta del av under gårdagen på bygget? En nyhet som vi, under all utmattning, fick höra att vi skulle behöva stiga upp 5.00 hädanefter varje morgon, för att tvunget borsta ut vår smuts ur rummet. Vem gör det när inte solen ens gått upp? Kulturkrocken. Igen. ”In Ghana, we don’t sleep.” ”Really?”
Efter att ha upprepat orden ”Don’t be lazy, don’t be lazy!” åtskilliga gånger för oss själva under gårdagen, och kämpat på bygget, tog vi idag beslutet i att hoppa på en tro-tro från Adwanmam till Tanoso. Så, här sitter vi nu, med en veckas mellanrum och försöker uppdatera oss på the whole wide web. ”Straight from Adwanpong till Tanoso” som jag lät buffra fram på Oyes gruppsida. Underbart. Nana Yaw steg nyss innanför dörren till kontoret och vilket gjorde att jag spände på smilbanden lite extra. Han gav oss nämligen beröm för gårdagens presentation på bygget och det kändes såklart, verkligen, verkligen bra. Mäktigt att höra från en man som själv kämpat däruppe på de gröna slätterna. En man som varit med från första början. En man av alla guldklimpar som är grund och botten till denna framtida by. Mäktigt var ordet.
Farsgubben i ett mindre folktomt Kastrup.
Varav titeln. Mitt första samtal med mamma och pappa, infann sig påväg hit idag. Mamma ringde när vi befann oss, vandrandes i djungeln mellan småbyarna. Mot all förmodan fanns där täckning. Ett härligt skrik uppkom i luren då hon insett att jag faktiskt svarat, andra sidan kontinenten. Att ringa från Sverige till oss har visat sig vara dyrt. 22 kr/min. Därför ett kort samtal. ”Åååååh, heeeej gumman!” Orden blandades. Ivrighet. ”Är allt bra? Älskar dig. Du dricker väl tillräckligt med vatten?” Hann i princip ge henne svar på att allt var bra, att jag älskade henne och att jag där och då räknade ut att vi faktiskt hällt i oss 3-4 liter för var dag här hittills. Sen las det på och ett milt brus intog luren. Jag tror och hoppas hon kände lättnad efteråt. Att det var skönt för henne att höra min röst lika mycket som det var att höra hennes. 
Ett första och sista foto med ny kortläsare på mor
innan jag gick genom kontrollen.
Pappa ringde när vi satt, skumpandes fram i tro-tron. Lika förvånad blev han när jag lyckats svara. Även där, gav jag en försäkran om att allt var okej och att jag mår bra. Vi mår bra. Farsgubben hade just kommit hem, efter att ha spatserat på gatorna i de större orterna hemma i Småland. Nyfriserad och nöjd var han redo för fredagen. Perfekt inför helgen. Samtalet här blev också här, kort, men jag hoppas ändå han kunde höra och tyda en liten del utav det jag hade att berätta. Innan vi bröt hann han snabbt tilläga att det kommit mer snö till Sverige. Där slog det mig på nytt, att jag är rätt glad över att få vara här. Kylan är som bortblåst från tanken och verkligheten här. Inom ett ögonblick var det som om en jämn ton med brus intog luren igen. Glömde berätta att han är bäst, men det vet du om. 2 timmar tog det för oss att komma hit idag, och en hög femma efter att ha klarat med alla byten.
Fredag. Ägnar en tanke till alla dem som tar beslutet för en kall utgång i hemtrakterna. Shayia ska ut i Göteborg, Silversystrar spelar på Jazzhuset. Bad henne hälsa. Stirrandes in i en stor karta över Ghana drömmer jag mig bort en stund och önskar ni alla kunde se det som jag ser nu.
