1 mars
1 mars
Så nära men så långt bort
Hör bara på titeln. Den känns lika långt borta som planeten självt.
Men den talar. Talar och låter mig förknippas med en månad hemmavid, där en tid håller mellan snö och grönska. Förhoppningsvis kommer våren tidigt för er i år. Ser framför mig en rask mor, spatserandes i en tunnare fleecetröja, rensa runt i trädgården. Ett av alla goda tecken för att vi går mot ljusare tider. Det är tiden då luften känns friskare igen. När omgivningen går från grå, brun till grön i sinom tid. Då asfalten på vägarna återigen blir synlig och tygskorna får slitas på nytt. Då gruset på gården tar vid och när promenaderna längst åkrarna uppe vid Nannarp känns mer levande i det och dess björkslag. Som att inte längre leva i en väntan, utan i att mest vara på väg i något gott. För plötsligt är det där. En ljummen kväll med måsar som flyger högt över torgen i idylliska städer. Sittandes i parker såväl som högt på taken ovanför alla andra.
Det är underligt hur sommaren alltid komma att upplevas som en ny upptäckt, för varje gång den hälsar på. Som om man bara hört, men aldrig varit med om den förut. Det är egentligen bara några månader sen vi satt där i trädgården, runt aftonen, då solen ligger som bäst vid vårt kastanjeträd. Det är bara en tid till dess, och hur vi än handlar, kommer den plötsligt vara där igen.
