July
1 juli
Vilka är vi nu?
Du hade tidigare varit med i mina drömmar av någon oförklarlig anledning,
även fast jag inte fått se dig på flera år. Var tidigare längre i de djupaste skogarna
och tänkte att "Jag har ändå vägarna förbi". Av ren nyfikenhet.
Lät mig själv därför passera förbi den där sjön och huset som fortfarande står
kvar längst upp på backen. Ditt barndomshus och som ärvts i generationer.
Huset som jag en gång sprungit omkring på dess knarriga trägolv barfota
och kokat upp té på den låga spisen.
Jag åkte förbi och till min glada förvåning fick jag se en skymt av dig ute
på fälten, men visste inte vad jag skulle göra mer än att jag var tvungen att
försöka hitta någon vändhållplats, för att sedan passera på nytt och komma
tillbaka hem.
Efter ha hittat en och vänt var jag snart förbi den gröna gården igen.
Jag såg inte dig då, men väl nedanför huset såg jag en van rulla längst ner
med grusstigen. En gammal, grön, hippie volkswagen. Där satt du bakom ratten.
Jag tror du såg mig. Jag tror du stannade upp.
Jag stannade upp inombords, även fast foten lät sig sitta bra på gaspedalen.
Flera års mellanrum, men nu bara ett ansikte så nära genom en blank
fönsterruta. Du som tidigare befunnit dig i mina drömmar men där satt du
nu bakom ratten livs levande.
Såg du mig?
Vilka är vi nu?
Du hade tidigare varit med i mina drömmar av någon oförklarlig anledning,
även fast jag inte fått se dig på flera år. Var tidigare längre i de djupaste skogarna
och tänkte att "Jag har ändå vägarna förbi". Av ren nyfikenhet.
Lät mig själv därför passera förbi den där sjön och huset som fortfarande står
kvar längst upp på backen. Ditt barndomshus och som ärvts i generationer.
Huset som jag en gång sprungit omkring på dess knarriga trägolv barfota
och kokat upp té på den låga spisen.
Jag åkte förbi och till min glada förvåning fick jag se en skymt av dig ute
på fälten, men visste inte vad jag skulle göra mer än att jag var tvungen att
försöka hitta någon vändhållplats, för att sedan passera på nytt och komma
tillbaka hem.
Efter ha hittat en och vänt var jag snart förbi den gröna gården igen.
Jag såg inte dig då, men väl nedanför huset såg jag en van rulla längst ner
med grusstigen. En gammal, grön, hippie volkswagen. Där satt du bakom ratten.
Jag tror du såg mig. Jag tror du stannade upp.
Jag stannade upp inombords, även fast foten lät sig sitta bra på gaspedalen.
Flera års mellanrum, men nu bara ett ansikte så nära genom en blank
fönsterruta. Du som tidigare befunnit dig i mina drömmar men där satt du
nu bakom ratten livs levande.
Såg du mig?
Mittemellan allt och ingenting.
Brottet, kvällsdop, dragkamp, stolthet, vin, sena nätter och ljusa morgnar med fröken P,
Björn Olssons skafferi, fina vänner, ljumma kvällar genom staden, ovisshet, mörka skogar,
regn och värme från dig.
Brottet, kvällsdop, dragkamp, stolthet, vin, sena nätter och ljusa morgnar med fröken P,
Björn Olssons skafferi, fina vänner, ljumma kvällar genom staden, ovisshet, mörka skogar,
regn och värme från dig.
8 juli
Återigen ett annat kärt återseende med A.
Innan jag hoppade på kvällståget och färdades uppåt västkusten.
Tills nästa inlägg har jag bara värme att ge er.
Har sett att det är en del som fortfarande kommer in och läser bloggen.
Finns det något ni vill veta mer om eller se mer utav?
Bara mata på om ni har något på hjärtat, det är bara roligt!
//
En del av allt. En del av mig.
