Ghana
satt och mailade mor min for en sekund sedan. fragade om det var skont med att antligen fa ta lite helg. fredag. 8 dagar sen vi landade har, i varat nya liv.
vet inte hur, men kan forsakra er om att jag har haft skrivkramp i mina hander dessa dagar. hela 40 stycken A5 sidor i form av sma skrifter har jag lyckats fylla i mitt nya, men ack sa valanvanda beiga block. angrar lite nu att jag inte kunnat fora vidare de ord som nu finns forhand, pa datorn, men samtidigt sa har inte den tiden rackt tillit. ar sa ivrig, hade garna velat dela med mig utav dom orden idag namligen, men jag har hort, att den som vantar pa nagot gott, vantar aldrig for lange.
morkret har nu fallit i ghana. neonlampan ovanfor oss tar kraft och myggen borjar nog snart samlas. det hanger kartor pa vagarna. varmen ar fortfarande ikapp och vi befinner oss aterigen i den lite mer civiliserade varlden, kumasi/tanoso. den har varlden ar lite av en annan sort, jamfort med den vi vaknade upp tidigt imorse. adwanpong. dar finns vara klader, vaskor och tekniken utspridd i ett litet blatt rum, vilket varan dubbelsang fyller det till halften med tva delade myggnat. pa vagen hanger en kalender fran 2003 med ojamna datum. jesus pryder framsidan och ser ner pa oss med talande ogon varje dag. the savior of mankind.
utanfor varan dorr blir man blandad pa morgonen, det oppna rummet man stiger ut till klar i den klaraste grona fargen som finns och det ar ocksa har man kan sitta under bar himmel och under manens ljus. det fick vi uppleva for forsta gangen haromdagen, da vi gav gavor till varan nya familj. efter en kort stund slapptes ocksa ballongerna ut och ryktet spred sig fort i byn. plotsligt satt vi dar, i ett vimmel av dansande barn under manens ljus, som ivrigt passade runt och sparkade ivag ballonger i alla mojliga farger. jag var rord. det blev sa tydligt for mig.
pa varat smultronstalle. vad vi kallar andrummet for stunden.
har fanns tid for tankar och reflektion forra dygnet.
aven dagen efter, da vi for forsta gangen stod utanfor portarna till childrens house school. med oss hade vi en tung ryggsack, med ett forsta lass pennor, linjaler och block. madame, rektorn, tog glatt emot oss och vi svarade genast med att vi ville bidra med nagra ting. nar val det kom till kritan sa har jag tappat rakningen pa hur mycket kvinnan sa meningen God bless you, efter att vi lagt upp allt material pa hennes kontorsbord. forsokte uttrycka mig sa gott jag kunde med att, det ar det minsta vi kan gora for er.
vara dagar ser kort och gott ut sahar att vi befinner oss pa skolan i borjan pa veckorna och avrundar dom i djungeln dar bygget tar vid. patal om bygget. dar gjorde vi varan gardag ocksa for forsta gangen. det blev svett, smuts och skavsar anda upp till overlaren. 4 liter vatten var lyckades vi fylla vara kroppar med aven. tur att vi hade tillgang till det, annars hade vi nog legat pa marken. ni kommer fa se talande bilder sedan, tro mig.
skont. inte ett helt tomt inlagg, langtar tills jag far bidra med de skrifter som ansalange finns inristade pa bruna blad i mitt block, men det kommer, som jag sa, den som vantar pa nagot gott...
vet inte hur, men kan forsakra er om att jag har haft skrivkramp i mina hander dessa dagar. hela 40 stycken A5 sidor i form av sma skrifter har jag lyckats fylla i mitt nya, men ack sa valanvanda beiga block. angrar lite nu att jag inte kunnat fora vidare de ord som nu finns forhand, pa datorn, men samtidigt sa har inte den tiden rackt tillit. ar sa ivrig, hade garna velat dela med mig utav dom orden idag namligen, men jag har hort, att den som vantar pa nagot gott, vantar aldrig for lange.
morkret har nu fallit i ghana. neonlampan ovanfor oss tar kraft och myggen borjar nog snart samlas. det hanger kartor pa vagarna. varmen ar fortfarande ikapp och vi befinner oss aterigen i den lite mer civiliserade varlden, kumasi/tanoso. den har varlden ar lite av en annan sort, jamfort med den vi vaknade upp tidigt imorse. adwanpong. dar finns vara klader, vaskor och tekniken utspridd i ett litet blatt rum, vilket varan dubbelsang fyller det till halften med tva delade myggnat. pa vagen hanger en kalender fran 2003 med ojamna datum. jesus pryder framsidan och ser ner pa oss med talande ogon varje dag. the savior of mankind.
utanfor varan dorr blir man blandad pa morgonen, det oppna rummet man stiger ut till klar i den klaraste grona fargen som finns och det ar ocksa har man kan sitta under bar himmel och under manens ljus. det fick vi uppleva for forsta gangen haromdagen, da vi gav gavor till varan nya familj. efter en kort stund slapptes ocksa ballongerna ut och ryktet spred sig fort i byn. plotsligt satt vi dar, i ett vimmel av dansande barn under manens ljus, som ivrigt passade runt och sparkade ivag ballonger i alla mojliga farger. jag var rord. det blev sa tydligt for mig.
pa varat smultronstalle. vad vi kallar andrummet for stunden.
har fanns tid for tankar och reflektion forra dygnet.
aven dagen efter, da vi for forsta gangen stod utanfor portarna till childrens house school. med oss hade vi en tung ryggsack, med ett forsta lass pennor, linjaler och block. madame, rektorn, tog glatt emot oss och vi svarade genast med att vi ville bidra med nagra ting. nar val det kom till kritan sa har jag tappat rakningen pa hur mycket kvinnan sa meningen God bless you, efter att vi lagt upp allt material pa hennes kontorsbord. forsokte uttrycka mig sa gott jag kunde med att, det ar det minsta vi kan gora for er.
vara dagar ser kort och gott ut sahar att vi befinner oss pa skolan i borjan pa veckorna och avrundar dom i djungeln dar bygget tar vid. patal om bygget. dar gjorde vi varan gardag ocksa for forsta gangen. det blev svett, smuts och skavsar anda upp till overlaren. 4 liter vatten var lyckades vi fylla vara kroppar med aven. tur att vi hade tillgang till det, annars hade vi nog legat pa marken. ni kommer fa se talande bilder sedan, tro mig.
skont. inte ett helt tomt inlagg, langtar tills jag far bidra med de skrifter som ansalange finns inristade pa bruna blad i mitt block, men det kommer, som jag sa, den som vantar pa nagot gott...
