mellan dröm och verklighet
det slog mig nu, att jag faktiskt inte riktigt vet när jag kommer ha tiden
att sitta och skriva här igen. sitta här och dela ut meningar innan jag
befinner mig på en helt annan kontinent. det är bara få dagar kvar nu
och det känns fortfarande overkligt. mycket saker har hänt och mycket
fortsätter att ske.
london var underbart, trots att det inte alls blev som vi tänkt oss.
mina fötter gjorde ont. dagarna spenderades på gator, marknader,
ripleys, madame tussuad's, i tunnelbanor, och bland tusen saker till.
vi lyckades kort och gott utnyttja resan väldigt bra då det kändes
som vi varit där i över en vecka. det vi gjort på morgonen, tyckte vi
senare på kvällen som att det hade skett för flera dagar sedan.
jag har även lärt mig en sak. en stor läxa.
för det finns saker som är jobbiga och så finns saker som är jobbiga.
trots svarta hål har jag på kort sikt lyckats grabba tag i stegen och
att sitta och skriva här igen. sitta här och dela ut meningar innan jag
befinner mig på en helt annan kontinent. det är bara få dagar kvar nu
och det känns fortfarande overkligt. mycket saker har hänt och mycket
fortsätter att ske.
london var underbart, trots att det inte alls blev som vi tänkt oss.
mina fötter gjorde ont. dagarna spenderades på gator, marknader,
ripleys, madame tussuad's, i tunnelbanor, och bland tusen saker till.
vi lyckades kort och gott utnyttja resan väldigt bra då det kändes
som vi varit där i över en vecka. det vi gjort på morgonen, tyckte vi
senare på kvällen som att det hade skett för flera dagar sedan.
jag har även lärt mig en sak. en stor läxa.
för det finns saker som är jobbiga och så finns saker som är jobbiga.
trots svarta hål har jag på kort sikt lyckats grabba tag i stegen och
ta mig uppåt igen.
idag vill jag säga tack till linnéa, shayia och mamma.
ni tog oändliga kliv för mig på den stegen idag. tack.
