Vi springer vidare
10 mars
En torsdag
Vi springer vidare
Dagarna springer verkligen iväg. Nu är det en månad sen vi kom hit, sen vi landade här. En månad sedan man stod under rinnande vatten och fick sina kläder tvättade av maskiner. För 30 dagar sen, låg jag vaken i ett tidigt hem, tog vara på sekunderna i min säng och sa hejdå till allt jag rörde vid, innan jag öppnade dörren och steg ut till nya världar. Där och då gick allt så fort. Innan jag ens visste ordet av. Min färd och landskapens sätt att ändra skepnad. Där och då gick allt så fort och jag hann nog inte riktigt fatta det förrens nu.
Kastrup – Gatewick – Tripoli – Accra – Ghana – This part right here
De här dagarna i veckan har jag verkligen fått uppleva en hundraprocentig känsla av total frihet. Jag har klättrat och mina ögon har sträckt sig som ut med ett torn. Jag ser och jag lever.
Måndagen var ett fall av ren perfektion. Liz, Linne, Hanna, Millie, jag och några kiddoos från Giftys kom och gick i hemmet. Linnéa och jag beslöt oss under aftonen för att mätta våra bukar genom att ta tag i saken med egna händer. Marknadsstånden ovanför grusstigen skulle snart ge oss precis det vi ville ha. Färska, färgglada grönsaker, spagetti, pepper och tonfisk fick följa med i våra kassar hem. Tillbaka lånade vi en kastrull utav grannen och Linnéa hade snart byggt upp ett kök samt eldstad med hjälp av stenar och pinnar. Där satt vi sedan på huk och viftade igång till en het kastrull under den röda kvällsolen på vår bakgård. Jag agerade Dj med hjälp av en utav våra slitna Sony E telefoner, som jag glömt innehöll spår av gamla godingar. Varje sekund var jag med. Tog in, tog ut.
En torsdag
Vi springer vidare
Dagarna springer verkligen iväg. Nu är det en månad sen vi kom hit, sen vi landade här. En månad sedan man stod under rinnande vatten och fick sina kläder tvättade av maskiner. För 30 dagar sen, låg jag vaken i ett tidigt hem, tog vara på sekunderna i min säng och sa hejdå till allt jag rörde vid, innan jag öppnade dörren och steg ut till nya världar. Där och då gick allt så fort. Innan jag ens visste ordet av. Min färd och landskapens sätt att ändra skepnad. Där och då gick allt så fort och jag hann nog inte riktigt fatta det förrens nu.
Kastrup – Gatewick – Tripoli – Accra – Ghana – This part right here
De här dagarna i veckan har jag verkligen fått uppleva en hundraprocentig känsla av total frihet. Jag har klättrat och mina ögon har sträckt sig som ut med ett torn. Jag ser och jag lever.
Måndagen var ett fall av ren perfektion. Liz, Linne, Hanna, Millie, jag och några kiddoos från Giftys kom och gick i hemmet. Linnéa och jag beslöt oss under aftonen för att mätta våra bukar genom att ta tag i saken med egna händer. Marknadsstånden ovanför grusstigen skulle snart ge oss precis det vi ville ha. Färska, färgglada grönsaker, spagetti, pepper och tonfisk fick följa med i våra kassar hem. Tillbaka lånade vi en kastrull utav grannen och Linnéa hade snart byggt upp ett kök samt eldstad med hjälp av stenar och pinnar. Där satt vi sedan på huk och viftade igång till en het kastrull under den röda kvällsolen på vår bakgård. Jag agerade Dj med hjälp av en utav våra slitna Sony E telefoner, som jag glömt innehöll spår av gamla godingar. Varje sekund var jag med. Tog in, tog ut.
