Vi gör varandras dagar
7 mars
Det gör min dag
Ni gör min dag
Godmorgon. Godmorgon Ghana. Godmorgon världen. Helgen har passerat och äntligen är allas ben på fötter efter förgående veckan. Jag är glad och tacksam för att den är över. 
Jag är tillfreds med tillvaron då jag nu vilar mina ben utanför det allmänna volontärrummet i Tanoso. En ny tjej har kommit hit. Hanna heter hon och är för ovanlighetens skull från Tyskland. Men hon sticker ut, är intresserad och hur go som helst. Berättade historier från vägar hon låtit sina ben bära på innan hon kom hit till Ghana. Fröken har nämligen vandrat, mer eller mindre, rakt över norra Afrika på några veckor. Satt och beundrade hennes block som hon burit med sig sen dag 1. Ett block med inklistrade flygbiljetter, smutsiga lappar och andra ting som kanske är så mycket för världen men som ger stora intryck och det ändå lite mer värdefullt. Lite av det som jag låtit mitt block fyllas med såhär i efterhand. Jag låter den på så vis få tala sitt egna språk förutom orden jag skriver.
Vandrade en sväng till kontoret under gårdagen. Orden för vad det gav mig är lättnad och glädje. När sidorna sakta men säkert lät sig buffras upp, fanns där tillslut ord som var fröjd för både öga och själ. Att bara någon säger hej, frågar hur man mår, en kort rad, är för alla sinnen guldvärt. Det gör min dag. Fröken Khalil kom förbi efter några timmar med gott bröd och grönsaker. Jag slog upp portarna till kontorets veranda och ställde ut stolar. Där satt jag en stund, innan jag sprang upp längst med gröna trappor till den översta våningen i byggnaden på gården. Från fönster med galler sträckte sig vyn långt. Minns dimmig kulle, med ett fäste på säkert flera mils avstånd, med lustiga trädstammar ståendes. Undrade hur lång tid det skulle ta att komma dit. Där stod vi, lutandes mot räcket och bara lät ögonen vandra så långt som dem bara kunde. Barn nere på den röda jorden skrek Obroni! för att lyckas fånga vår uppmärksamhet. En liten pojk stod med gänget och hade en mindre trumma placerad runt midjan. Jag började imitera, genom att trumma med mina händer på räcket samt vagga med kroppen. Han tog på en kort sekund efter och följde mitt språk, där, 60 meter bort.
Vi gör varandras dagar.
