Projektresande
16 mars
Två projekt avklarade
Vi är i mitten på mars och det känns så klart återigen långt från verkligt. Mer och mer försöker jag intala och lära mig att bli bättre på att leva i nuet, eftersom tiden uppenbarligen går väldigt fort här, och eftersom jag dag för dag nu saknar Sverige allt mindre. Inga vänner och päron får ta det som något personligt, det är bara som det är. Tror ni hade förstått det om ni hade kunnat se det jag ser nu. Dagen är onsdag vilket innebär att vi klarat av två projekt i veckan. Dokumentation har styrts upp på Great Achievers och på Sankt Joseph Worker School i Neherbi. Vi har fått riktigt fina foton på människorna och omgivningen samt värdefulla svar på våra intervjuer som vi haft. I afton ska vi börja skissa på en mall för en del av projektet.
Jag har säkert yttrat mig om detta för femtioelfte gången redan. Att bo och leva här, det är frihet. Jag och Linnéa lät våra fötter vandra längst upp för den sandiga gången förut med en varsin färgglad bunke i våra händer. Efter att ha tagit 4 rundor fram och tillbaka till brunnen med vatten på våra huvuden, hade vi tillslut lyckats fylla en hel tunna med 10 liter. Dessa bunkrar är nu fyllda med väldoftande vatten från lite tvättmedel och tvål som jag gnuggat våra plagg rejält med. Alla våra svarta tyger ligger nu och drar till sig medlet medan de andra färgrika hänger på linor i olika höjder utanför vår dörr. Vår bakgård är mer likt ett gigantiskt, ogenomträngligt moln idag. Vi har levt pyromanlivet och därmed tagit fyr på skräp som skapat sig ett bo i huset, såväl som på dasset.
Någon timme senare
Flugorna har nu låtit sig drunkna i det bruna tvättvattnet som blivit kvar av kläderna. Vi måste ha varit skitiga? Nä?
Två projekt avklarade
Vi är i mitten på mars och det känns så klart återigen långt från verkligt. Mer och mer försöker jag intala och lära mig att bli bättre på att leva i nuet, eftersom tiden uppenbarligen går väldigt fort här, och eftersom jag dag för dag nu saknar Sverige allt mindre. Inga vänner och päron får ta det som något personligt, det är bara som det är. Tror ni hade förstått det om ni hade kunnat se det jag ser nu. Dagen är onsdag vilket innebär att vi klarat av två projekt i veckan. Dokumentation har styrts upp på Great Achievers och på Sankt Joseph Worker School i Neherbi. Vi har fått riktigt fina foton på människorna och omgivningen samt värdefulla svar på våra intervjuer som vi haft. I afton ska vi börja skissa på en mall för en del av projektet.
Jag har säkert yttrat mig om detta för femtioelfte gången redan. Att bo och leva här, det är frihet. Jag och Linnéa lät våra fötter vandra längst upp för den sandiga gången förut med en varsin färgglad bunke i våra händer. Efter att ha tagit 4 rundor fram och tillbaka till brunnen med vatten på våra huvuden, hade vi tillslut lyckats fylla en hel tunna med 10 liter. Dessa bunkrar är nu fyllda med väldoftande vatten från lite tvättmedel och tvål som jag gnuggat våra plagg rejält med. Alla våra svarta tyger ligger nu och drar till sig medlet medan de andra färgrika hänger på linor i olika höjder utanför vår dörr. Vår bakgård är mer likt ett gigantiskt, ogenomträngligt moln idag. Vi har levt pyromanlivet och därmed tagit fyr på skräp som skapat sig ett bo i huset, såväl som på dasset.
Någon timme senare
Flugorna har nu låtit sig drunkna i det bruna tvättvattnet som blivit kvar av kläderna. Vi måste ha varit skitiga? Nä?
