En fin sömn för alla
31/3
Ett datum vi sent ska glömma
Kom upp i vettig tid och fick reda på att paketen från våra kära mödrar hade anlänt. Äntligen! Vi hade under gårdagen bestämt oss för att möta upp Douglas för att göra det vi väntat länge på. Ge barnen de madrasser och den sömn som de förtjänar. En gång för alla.
Efter en stillsam frukost vinkade vi snart in en taxi på gatan nedanför våran altan. 4 cedis senare var vi utanför Bayclars Bank bland ett vimmel av folk under den heta solen. Mycket pengar skulle tas ut och vi fick visa upp våra pass för att kunna legitimera oss. Sedlarna fick äran att delas upp, rullas ihop och förvaras på en mängd olika platser i våra utrymmen. Sedan började vi våran vandring. Ner för gatan, in i ett annat kvarter, i ett annan vimmel, över tågrälser, över en grön äng, även kallat Submarket, och sedan var vi framme. Vid en brant backe stod vi, fylld med madrasser på dess högra kant. Välbehövda och fina kuddar hade vi också skymtat på bilhuvarna. Det var ingen tvekan. De skulle vi ha och 20 st fick det bli. Efter en bra deal så hade allt snart lastats in närmaste bil. Linnéa där fram och jag där bak bland nerfällda säten och ett stort gäng kuddar. Vi var påväg. Glad och förväntansfull kring barnen och vad deras reaktioner skulle komma att bli.
Jag gör verkligen det här.
Framme. Madrasserna togs ner och vi fyllde våra famnar. Med bestämda steg marscherade vi genom bilverkstäderna och in genom staketet till barnhemmet. Hysteri uppstod vid våran entré. Barnen dansade, hoppade, skrek av ren lycka. Och vet du vad? Det är ni från hemmaplan som gjort det här möjligt. Det var ni som orsakade denna glädje och för det ska ni ha miljoner tusen tack. Nu kör vi vidare.
Ett datum vi sent ska glömma
Kom upp i vettig tid och fick reda på att paketen från våra kära mödrar hade anlänt. Äntligen! Vi hade under gårdagen bestämt oss för att möta upp Douglas för att göra det vi väntat länge på. Ge barnen de madrasser och den sömn som de förtjänar. En gång för alla.
Efter en stillsam frukost vinkade vi snart in en taxi på gatan nedanför våran altan. 4 cedis senare var vi utanför Bayclars Bank bland ett vimmel av folk under den heta solen. Mycket pengar skulle tas ut och vi fick visa upp våra pass för att kunna legitimera oss. Sedlarna fick äran att delas upp, rullas ihop och förvaras på en mängd olika platser i våra utrymmen. Sedan började vi våran vandring. Ner för gatan, in i ett annat kvarter, i ett annan vimmel, över tågrälser, över en grön äng, även kallat Submarket, och sedan var vi framme. Vid en brant backe stod vi, fylld med madrasser på dess högra kant. Välbehövda och fina kuddar hade vi också skymtat på bilhuvarna. Det var ingen tvekan. De skulle vi ha och 20 st fick det bli. Efter en bra deal så hade allt snart lastats in närmaste bil. Linnéa där fram och jag där bak bland nerfällda säten och ett stort gäng kuddar. Vi var påväg. Glad och förväntansfull kring barnen och vad deras reaktioner skulle komma att bli.
Jag gör verkligen det här.
Framme. Madrasserna togs ner och vi fyllde våra famnar. Med bestämda steg marscherade vi genom bilverkstäderna och in genom staketet till barnhemmet. Hysteri uppstod vid våran entré. Barnen dansade, hoppade, skrek av ren lycka. Och vet du vad? Det är ni från hemmaplan som gjort det här möjligt. Det var ni som orsakade denna glädje och för det ska ni ha miljoner tusen tack. Nu kör vi vidare.
