idag
idag har jag tänkt på människor. de som har gått, stannar och kommer in i mitt liv.
människor som satt lite djupare spår, även ansikten som plötsligt suddats ut.
människor som gått men som kommit tillbaka efter något år igen. det är märkligt hur
tiden i samband med tillvaron förändras. dessa tankar får mig att vilja kräkas på mig
själv samtidigt som jag skrattar högt av lycka.
fast mest mår jag nog illa. trött på emitionella karuseller.
om jag skulle stå och prata med dig öppet om detta hade ingenting av det
jag nu skrivit kommit fram och bildat ett sammanhang. uppenbarligen.
självkänslan är inte fuckable någonstans, snarare mer som ett spindelnät.
en sak som jag åtminstonde vet är att jag har haft fjärilar i magen den senaste tiden.
och det är väl därför som jag är så jävla rädd för att bli ensam.
människor som satt lite djupare spår, även ansikten som plötsligt suddats ut.
människor som gått men som kommit tillbaka efter något år igen. det är märkligt hur
tiden i samband med tillvaron förändras. dessa tankar får mig att vilja kräkas på mig
själv samtidigt som jag skrattar högt av lycka.
fast mest mår jag nog illa. trött på emitionella karuseller.
om jag skulle stå och prata med dig öppet om detta hade ingenting av det
jag nu skrivit kommit fram och bildat ett sammanhang. uppenbarligen.
självkänslan är inte fuckable någonstans, snarare mer som ett spindelnät.
en sak som jag åtminstonde vet är att jag har haft fjärilar i magen den senaste tiden.
och det är väl därför som jag är så jävla rädd för att bli ensam.
