Stay true to yourself

jag har klättrat upp och ner för dessa väggar i veckor nu.
och kommit på mig i efterhand att jag bara överöst den här bloggen
med musik och bilder. inget fel i det såklart, men skrivandet har
alltid varit den där passionen som bara sitter i ryggmärgen.

finns nog olika anledningar till varför jag inte har skrivit några rader
ur min vardag. helt ärligt så kan jag nog iallafall inte anse att den på
något vis varit innehållslös. det är den aldrig när man har fina vänner,
får nya möjligheter som man greppar tag i och kämpar för.

skillnaden är nog bara den att jag har alltid haft en viss tendens till att
skriva ner allt det jag tänker och önskar om livet, och som livet ser
ut nu kan man inte ha allt för stora förhoppningar, för då står man likt
förbannat kvar, ensam och sårad. och då i sin tur ska behöva blicka tillbaka
på de mål man aldrig uppnådde...

det tar energi att försöka kämpa sig upp från den känslan. onödigt med energi.
mina drömmar får komma och gå vidare inom mig istället. därför så lovar jag, att jag
kommer återkomma med det som jag själv vet att, det här har jag uppnått.
att nu vet jag hur mitt liv ser ut för stunden och det här är jag.