vill inte vara svag
som att sända ut en flaskpost... man vet aldrig när den slår en med volt eller om någon kommer hitta förståelsen för det som man uttryckt sig för. regner bara blöder ner. och det sympatiserar med mitt hjärta.
en vardag med pendlande ångest. min önskan är att du försvinner. för jag kan aldrig riktigt slå mig till ro och uppskatta livet som det var förr. att leva i ovisshet och ständigt vara i djupa tankar av oro för min familj och vänner. för var dag som går känns det som att mina föräldrar blir gammla för fort och som att mina vänner hamnar i någon slags dimma som jag inte kan ta mig igenom för att nå dem. och det känns som allt detta händer för att jag inte gjort någonting för att förtjäna det. för att min framtid som jag drömmer om inte omfamnar mig.
handlar förmodligen (som så många gånger innan) om den bekräftelse jag söker för att ha i vetskap om att det faktiskt är bra på alla plan. även om jag får den, så kan jag bara leva på det en kort sekund för att jag sedan finner mig i att den inte riktigt kanske stämmer överens med verkligheten iallafall. inte lika lättsamt som förr. som en vilan på moln.
jag måste ut och se nya saker. för påsåvis kan jag nog känna mig stolt över mig själv och över att jag presterat något bra. det välfinnandet skulle nog hjälpa många och det skulle vara så viktigt för mig. jag vill kunna leva i nuet med allt det som jag har och älskar.
kan vi inte bara komma iväg ett tag. jag behöver någon som åker med mig. för jag vet inte riktigt om jag klarar av att stå på benen än för att göra det ensam.
en vardag med pendlande ångest. min önskan är att du försvinner. för jag kan aldrig riktigt slå mig till ro och uppskatta livet som det var förr. att leva i ovisshet och ständigt vara i djupa tankar av oro för min familj och vänner. för var dag som går känns det som att mina föräldrar blir gammla för fort och som att mina vänner hamnar i någon slags dimma som jag inte kan ta mig igenom för att nå dem. och det känns som allt detta händer för att jag inte gjort någonting för att förtjäna det. för att min framtid som jag drömmer om inte omfamnar mig.
handlar förmodligen (som så många gånger innan) om den bekräftelse jag söker för att ha i vetskap om att det faktiskt är bra på alla plan. även om jag får den, så kan jag bara leva på det en kort sekund för att jag sedan finner mig i att den inte riktigt kanske stämmer överens med verkligheten iallafall. inte lika lättsamt som förr. som en vilan på moln.
jag måste ut och se nya saker. för påsåvis kan jag nog känna mig stolt över mig själv och över att jag presterat något bra. det välfinnandet skulle nog hjälpa många och det skulle vara så viktigt för mig. jag vill kunna leva i nuet med allt det som jag har och älskar.
kan vi inte bara komma iväg ett tag. jag behöver någon som åker med mig. för jag vet inte riktigt om jag klarar av att stå på benen än för att göra det ensam.
