droppen helt enkelt
har nu spenderat två dagar på denna övervåning. trappan är ett helvete och
jag känner mig som en invalid när mina ben inte vill samarbeta och när min underbara
mamma kommer upp med mat och är min personliga krycka.
det är inte tredje, inte tionde gången, utan trettonde gången mitt väntra knä
sicksackar och jag som trodde att det nu skulle ge med sig, eftersom det var drygt
2 år sedan det hände sist. jag vill helt enkelt opereras.
annars var torsdagen trevlig. hängde med bettan in och min bror ringer och
övertalade mig om att stanna kvar i stan. härligt folk skulle samlas uppe hos
marc för att sedan ta ut svängarna... antingen på fiesta eller uteserveringarna.
vi valde att vara kvar i stan. för oss verkade det som en bra plan. tycke jag iallafall.
emma kommer snart hit. hon får stå ut med att min morgonrock luktar svett och att
jag nästan blir hennes patient. kul att jag nu gör att hennes jobb blir tillgängligt på
fritiden också *haha* skämt å sido.
