Här och nu
27 maj
Dagar har passerat och jag har reflekterat.
Jag har mejlat, skrivit, varit med i vad jag skulle kunna kalla - en film, skrattat, försökt ljuga för mig själv, sett och hört vacker musik skapas i min närhet, blivit berörd, skådat en mer eller mindre tom resväska för hemfärd, skrattat åt livet igen.
Åkt återkommande karusell. Funderat på ett liv hemma i Sverige och vad jag vill ha ut av det.
Blivit kallad för jobbintervjuer såväl som för framtida repotage gällande open your eyes.
Spanat in alla sköna faddrar för verksamheten. Stängt av och andats med talande toner.
Sett tillbaka på allt vi gjort och fortfarande gör.
Jag känner mig inte redo för att lämna, men det kommer jag aldrig göra heller.
På onsdag lämnar vi Kumasi bakom oss, men inte i hjärtat, för där kommer allt alltid finnas kvar tills vi bygger vidare i nästa kapitel, och när det blir, får bara tiden utvisa.
På onsdag åker vi till den blå oändliga horisonten och suger in det sista tills slaget kommer den 8/6.
Vår vän, Bosomafi, skogsröjaren från Östersund har ordnat två rum och kök.
Om jag inte skriver innan dess, nu över helgen, så ses vi där.
Tid för att fånga natten nu. 
