Hejdå mitt älskade Ghana
I skrivandes stund befinner jag mig just nu på flygplatsen i Accra.
Bland rulltrappor och läskautomater. Känner skratt, känner gråt, känner ingenting.
Det är precis som att man levt i en dröm och att jag nu står där som jag stod den 10 februari.
I väntan på nästa destination.
Det är dags nu.
Men jag har hoppet med mig. Det bär kring min handled.
Det som du av alla människor jag mött här, gav mig.
Det är dags att vandra vidare nu.
Jag sätter punkt här tills jag är tillbaka i ett grönt Sverige.
Tack för allt och lite till.
Vägen blir dit våra ben bär.
//
