Stay true to yourself

egentligen. varför får jag för mig att skriva här när tiden är som mest oläglig?
veckan har varit hektisk och jag längtar efter att klockan slår 15.30 i eftermiddag.
men har tusen saker att göra fram tills dess. jag lovar er, att så mycket plåtningar
som skett denna veckan har jag nog aldrig varit med om innan. men missförstå mig inte,
det är megaroligt såklart, men jag önskar bara att jag hade mer tid så att det blir bättre
än bäst, bonus på kortet, gräddet på moset, ja ni fattar nog vad jag menar.

es bild/form

har lindat in mig i en filt med en god kopp kaffe och sitter ut med fönstret.
jag blir mer och mer som en ny människa trots regnet som utanför faller fortare
än förr. njuter utav ljudet som envist smattrar mot taket.

melissa horn finner sig i bakgrunden och nybakad äppelpaj står på tur.
livet känns bra idag. och lördagen, den blir bättre.
ska nämligen få ha kvalitetstid med en från förr som jag mer eller mindre
kallat för min syster många gånger. jag är väldigt glad och ivrig inför detta!


ganska många dagar och timmar sedan!

under gårdagen hade jag inte planerat annat än att bara få landa på
hemmaplan efter en intensiv vecka med arbete och studier. men efter
att ha tagit emot ett fort samtal så stod sedan ett helt underbart och
saknat finbesök och väntade i min hall.
tack för en fredag av guld sugar! ses snart igen.



Tack.

two weeks ahead!

gatukonst.se

vet en som jag kommer sakna om vardagarna i framtiden.
den här stjärtgossen.



han och min underbara svägerska flyttar nämligen ihop och skapar nya rötter i götet inom kort.
tagga inflyttningspatty!

jag älskar dig, min bror.

med gott samvete.


gatukonst.se

låter helt enkelt rubriken tala för sig själv! ou ou!

det är nästan lite tokigt hur mycket man uppskattar när fredagen är kommen.
ölen smakar till och med mycket godare på helgerna nu. nog för att man inte
kan och har tid för lika mycket vardagsfyllor längre. ou ou!

som ni ser så har skrivandet börja ta vid igen. kanske för att jag gillar det.
eller kanske för att (tråkigt nog) hösten är kommen and it's just it what it is.
det märker vi snart.

nåväl, VAR (snart) HÄLSAD LJUVA HELG!
och nu, dags att haffa en kaffekopp.



vid sånna här tillfällen hade man då inte tid att blogga. eller?

läste nyss en artikel i en tidning här på jobbet. så som så många gånger förr.
i det stora hela handlade skriften om huruvida det är känslan eller förnuftet som ska styra
oss människor. jag låste genast fast blicken och lyckades hamna på en helt annan plats
under kafferasten. blev tillslut tvungen att nypa till mig själv lite i armen och kom så småningom
tillbaka till en halvljummen kopp och en massa osammanhängande ord på papper.
där fick jag återigen bita i det sura äpplet.

så som så många gånger förr borde man börja leva sina drömmar istället.
men när?

en liten uppdatering i frökens berg-och-dalbana.
under gårdagen, efter att jag publicerat mitt lilla ärligt-skrämmande-emo inlägg
begav jag mig ändå ut och promenerade med fint sällskap under röd himmel.
jag gjorde försök i att prata ut och i att förklara min sits utan att låta helt dum i
huvudet och desperat. hon sa att själv inte hade kunnat beskriva den känslan
bättre. trygghet välde över mig. jag kände mig inte ensam längre.

tack!

idag har jag tänkt på människor. de som har gått, stannar och kommer in i mitt liv.
människor som satt lite djupare spår, även ansikten som plötsligt suddats ut.
människor som gått men som kommit tillbaka efter något år igen. det är märkligt hur
tiden i samband med tillvaron förändras. dessa tankar får mig att vilja kräkas på mig
själv samtidigt som jag skrattar högt av lycka.


fast mest mår jag nog illa. trött på emitionella karuseller.
om jag skulle stå och prata med dig öppet om detta hade ingenting av det
jag nu skrivit kommit fram och bildat ett sammanhang. uppenbarligen.
självkänslan är inte fuckable någonstans, snarare mer som ett spindelnät.



en sak som jag åtminstonde vet är att jag har haft fjärilar i magen den senaste tiden.
och det är väl därför som jag är så jävla rädd för att bli ensam.