svart på vit
varning för emoinlägg.
helgen har varit härlig med mina kompanjoner från kungälv och
nkpg på besök. say no more. ni är helt underbara.
men verkligheten kommer ifatt mig lika fort. den där krypande ångesten som får mig att
vilja sova mig fram till sommaren. sova mig fram till en säsong med människor i rörelse.
för nu, måndag återigen, och en återstående väntan på att få komma igång i arbete.
en väntan som håller hus mitt i ingenstans. här ute på landet. ensam och i ovisshet.
vem vill man och kan man ty sig till på nytt?
rätt tragerkomiskt att man mer än gärna skulle vilja bosätta sig någon annanstans nu.
från det stället som varit den tryggaste platsen att komma hem till i hela ens liv.
tror man behöver komma på egna fötter för att få andra att inse och själv förstå
vad det är man egentligen har och behöver värna om.
helgen har varit härlig med mina kompanjoner från kungälv och
nkpg på besök. say no more. ni är helt underbara.
men verkligheten kommer ifatt mig lika fort. den där krypande ångesten som får mig att
vilja sova mig fram till sommaren. sova mig fram till en säsong med människor i rörelse.
för nu, måndag återigen, och en återstående väntan på att få komma igång i arbete.
en väntan som håller hus mitt i ingenstans. här ute på landet. ensam och i ovisshet.
vem vill man och kan man ty sig till på nytt?
rätt tragerkomiskt att man mer än gärna skulle vilja bosätta sig någon annanstans nu.
från det stället som varit den tryggaste platsen att komma hem till i hela ens liv.
tror man behöver komma på egna fötter för att få andra att inse och själv förstå
vad det är man egentligen har och behöver värna om.
