Stay true to yourself

”Det finns ingen olycklig kärlek,
det är bara alla idioter som inte vill ha en som gör en olycklig.
Men kärleken är alltid lycklig,
så skyll inte på den.”

visa ord taget från:
http://ttt-truth.blogspot.se/

det är ungefär var tredje vecka den kommer. den där resabstinensen.
den där som vi pratat om så många gånger förr.

vill känna sanden mellan tårna, oavbrutet promenera barfota längst vattenbryn, stirra mig
blind på horisonten, vara sådär matt och go efter en dags simtur i havet, luta mig
tillbaka i samma gamla sletna shorts, förundras över solblekt hår, surfa på vågorna,
möta nya människor, kulturer och smaka på nya maträtter. det kliar i fingrarna, ta mig
till ett ställe där jag bara får leva med en ryggsäck, kamera, block och musik i färden.








weheartit.com

mittemellan dröm och verklighet, mittemellan solklara och mörka känslor, mittemellan att knyta samman alla trådar i vardagen, mittemellan att hålla nära relationer vid liv samtidigt lyssna till sitt eget, mittemellan att påbörja och få projekt att fortsätta rulla, mitt i att forsätta springa med både hoppet och tyngder på axlarna, mitt i allt det där tar jag nu en paus, här och nu. lyssnar till tystnaden som ljuder i de småländska skogarna och delar med mig av några ögonblick. temporärt botemedel.








































































än är inte sommaren över. och jag ser heller inget slut på alla foton som klickats hittills.
tack emma, anna och pauline för att jag fick sno och lägga in några av era bilder här.

hej iz.
jag vet att du kanske inte har orkat eller riktigt velat prata med mig om det här.
men jag ser och känner att det är något som inte riktigt stämmer. du var så lycklig
för några veckor sedan, då du gick och fick ord på ord, en indirekt sanning. men jag vet också hur du tycks levt i en sentimental bubbla nu under några månaders tid, någonstans mellan dröm och verklighet, men mest långt från verkligheten så som det verkar nu. och nu när jag ser och har hört lite mer utifrån ditt perspektiv, förstår jag bara en sak, att situationen är svår.

du vill så mycket, längtar och väntar på något som du ens inte vet vart det leder än.
minsta lilla bekräftelse skulle göra dig lyckligast i världen, men det är uppenbart mer
än vad som kan erbjudas för stunden. om man lever i ovisshet och trots att det gör ont,
så vet jag att det kan vara knepigt att ge upp alldeles för lätt, då man ändå valt kämpa sen en tid tillbaka. men är det värt att känslomässigt skada sig själv för stunden med alla dagdrömmerier om
"er"? klamra dig fast vid hoppet, för ja, hur lång tid det nu kan ta, för att sedan stå där med tomma
händer? en komplicerad bubbla. val, val, och svaghet, behov, närhet, tomhet. jag är själv ingen expert, bara lite tyckande. jag hoppas för all del att det ordnar sig, så att du inte står där och blir utan på nytt.
för du är inte värd det. vi alla är värda kärlek, ren öppen kärlek.

zum zum zum zommar!

------------

------------

Hur skakar man av sig den där känslan? När man träffar en person som man träffat så många gånger förut, men som man glömt är så fantastisk mellan gångerna, och återigen slås av perfektionen och tanken: Vi skulle vara fantastiska ihop. För varje gång jag lyckas springa in i honom så växer känslan. Jag vet att jag snart kanske glömmer den igen, men det börjar bli allt svårare. Hur skakar man av sig känslan? Känslan av att vilja vara sådär sanslöst mycket med någon som man egentligen inte ens känner alls mycket? Och hur gör man om man vill veta mer? Hur gör man när man vill testa gränserna, men inte ens vet var gränserna går?

17 april 2012.

Drömmer om en stor utställning.
En utställning i någon välanvänd, gammal fabriksbyggnad en bit utanför stan.
Med växter och grönska tätt ihopslingrade längst stuprännor och fönsterbläck.
Att vänner, familj, släkt, kärlek kommer och ser mina verk, begrundar och njuter av sällskapet med vin i platsglas och bland tända ljus i vimlet.

Att jag kom dit jag ville. Att jag skapade min framtid.

Det är vad jag drömmer om.

klippa sig. ta tag i den där deadlinen eller bara försöka skriva några rader om tillvaron.
men jag vet inte hur.

det finns så många saker som jag
skulle vilja säga till dig men jag vet inte hur, var och när.

fick tidigare ikväll värsta aha-upplevelsen. ett ljus som bara kom, från ingenstans!
man kanske skulle börja skriva en livslista och börja pricka av, sakta men säkert.

jag hade en, vad man skulle kunna kalla både, lyckad och galen gårdag på länge.
fotogiget på nolltrefem i halmstad gick över all förväntan och jag fick många bra
shots! ser framemot vilka foton som kommer väljas ut som marknadsföring för kommunen.
ångrar inte en sekund att jag kontaktade och fick in foten i denna verksamhet. det är så lärorikt, inte minst för framtiden. känns åtminstone som den här vägen leder mot rätt håll nu i allt svårt som inte velat gå hittills. och för bara det är jag tacksam.

tumblr.
det är glädje när man hittar så fantastiska foton, konst och väl valda ord bredvid.
och det får mig att vilja fota och resa ännu mer såklart. inspiration är ordet.

bokade biljetter idag till england. ska bli fint att få komma upp och känna jorden
rotera under mina fötter. det var ett tag sen nu och jag hoppas på ännu mer detta år!

Du lever fortfarande kvar i mig och kommer alltid göra.
Visualiserar mig en ljummen kväll i kommande juni, ståendes utanför din dörr.
Kanske tidigare. Allt jag vet är att jag kommer göra det, det har gått allt för lång
tid för att inte se världen genom dina ögon inom ett annat lands gränser.