imorgon är det början på en ny vecka, med nya tag. längtar redan efter att få stiga upp tidigt, göra upp en redig frukost, tända ljusen, slå på p3, pussla ihop lite planer och bara ta vara på timmarna som vandrar förbi. för just nu är jag fullkomligt tillfreds med det lilla i vardagen som jag har. fick mig en tankeställare efter början på helgen. att jag helt enkelt inte bara kan kasta mig in i något, utan alla korten på bordet. det krävs en god planering. och den blir fulländad tids nog.
fredagen blev ett helvete som jag aldrig kunnat förutspå. jag grävde ner mig i några timmar och levde i ovisshet för var och vem jag skulle vända mig till.
allt är betydligt lugnare nu, vilket är så befriande. för sånt här brukar sitta i, i veckor. det är nog mina tjejer som jag har att tacka för detta. tack för att ni lyfter upp mig från marken.
vi spenderade gårdagen här med vin, hellacopters och fick fin besök av tantino samt mark. riktigt gött att bara sitta hemma, bli rund ocfötterna och göra precis som man vill och känner för. halmstad känns för mig nog kanske lite skrämmande ett tag till. men jag kommer igen, det ni fan veta!
regnet öste ner ute på gatorna när vi slutat för dagen. inte riktigt min melodi, då man befann sig i tillståndet av trötthet. jag lyckades bli blöt som en katt, trots att sabina är bosatt ett kvarter bort från (möjligtvis) nya jobbet.
det minsta jag vill nu är att vara ensam men försöker göra det bästa av situationen med kaffe, tända ljus och audioslave på högsta volym. även ett dussin ciggaretter. nu har jag det bevisat, även fast man lever mitt i smeten kan man ändå lyckas känna sig lika ensam som vilken individ som helst..
ÅH. NU BLEV JAG GENAST MYCKET GLADARE OCH ÖVERRASKAD. LINUS KOM INOM! NU SKA JAG KRAMAS!
har tagit farväl och ersatt min ikea lampa med en gammal ufo lampa. lite F14 över det hela. förra lampan smälte ju i lördags, gött att vi lyckades upptäcka det med tanke på den mängd öl vi konsumerat. fyllan var helt enkelt ett faktum. likväl hangovern.
till de tidiga morgontimmarna satt jag i min säng. drack "öl" (som jag sedan ändå lärde mig att uppskatta), lyssnade på rage against the machine på hög och hänsynslös volym, och funderade på att ringa ett samtal där mitt i natten. kopplade sedan bort det sista, gick ut i det tysta mörkret och satte mig på balkongen.
till min förvåning så hörde jag fulla människor som förde de mest obegripliga konversationer nere på gatan. ett oväntat och roligt tecken på att civilisation i lidhult faktiskt är möjlig vid de här timmarna på dygnet. och jag som trodde att det alltid brukade vara vi som gapade.
förgående tankarna var som borta med vinden när jag steg in i huset igen. men ett mail kom, och där var du, fast bara vid andra sidan skärmen.
vacker, helt enkelt. hoppas jag får dricka en öl eller två med alexander ikväll också. saknat honom som sjutton.
jag har klättrat upp och ner för dessa väggar i veckor nu. och kommit på mig i efterhand att jag bara överöst den här bloggen med musik och bilder. inget fel i det såklart, men skrivandet har alltid varit den där passionen som bara sitter i ryggmärgen.
finns nog olika anledningar till varför jag inte har skrivit några rader ur min vardag. helt ärligt så kan jag nog iallafall inte anse att den på något vis varit innehållslös. det är den aldrig när man har fina vänner, får nya möjligheter som man greppar tag i och kämpar för.
skillnaden är nog bara den att jag har alltid haft en viss tendens till att skriva ner allt det jag tänker och önskar om livet, och som livet ser ut nu kan man inte ha allt för stora förhoppningar, för då står man likt förbannat kvar, ensam och sårad. och då i sin tur ska behöva blicka tillbaka på de mål man aldrig uppnådde...
det tar energi att försöka kämpa sig upp från den känslan. onödigt med energi. mina drömmar får komma och gå vidare inom mig istället. därför så lovar jag, att jag kommer återkomma med det som jag själv vet att, det här har jag uppnått. att nu vet jag hur mitt liv ser ut för stunden och det här är jag.
alltid samma visa. jag kan ta hand om mig själv och jag vet vad jag måste göra för att nå mitt mål. jag behöver inte folk som påpekar detta varje dag. lite omtanke kan dock behövas.
börja ransaka er själva innan ni alltid tar upp mig som det mest väsentliga samtalsämnet på jorden. helt sjukt att jag ska behöva skriva ner det här för att kunna känna lättnad. för att en vanlig konversation mellan oss människor verkar i detta läge inte fungera....
en varm, levande röd sommarkväll. omedveten om tid och rum. bara vi samlade, med kall öl och våra filosoferingar kring livets gåtor, medan vi sitter på högt uppe på taken och blickar ut över göteborg.
vi har alla kämpat för att kunna förneka, för att inte se, för att inte lyssna, känna, helt enkelt försökt stänga av själen till, att din bortgång var på riktigt. idag är ett år sen du valde att gå. tänker på dig fortfarande. men jag är inte lika ledsen längre. vet att det inte räcker till. tänker mer på vad vi hade istället för det vi förlorade.
tänder ett ljus för dig alexander.
Lätta dina vingar, sväva ut, se platser där du aldrig varit förut Se din värld i nytt ljus, släpp in glädjen i ditt hus, öppna dörren och släpp in, den omvärld som är din
jag tror det var kärlek vid första ögonkastet. som det lätt nog kan bli på fyllan. för det var väl en drägg nea/iz-kombo som utgjorde lite av en prick över iet? om du kommer ihåg, var vänlig säg till.
och känn dig inte sketen och ensam. fröken eriksson finns här och kommer alltid vara. när jag blir rik så kidnappar jag dig från konsum osså flyger vi jorden runt. om du inte hinner bli rik då före mig förstås. puss på dig din rövhatt!