Nostalgi
david gray, älskade du, tack för musiken. 10 år av lyssnande i år.
Knulla cancer
du, jag, bror och mamma. vi gör det här ihop. för dig.
du fixar det här. du ska ingenstans. jag ber till gud, för att han ska höra min bön.
du ska ingenstans. inte än. inte nu.
du fixar det här. du ska ingenstans. jag ber till gud, för att han ska höra min bön.
du ska ingenstans. inte än. inte nu.
Länkar till er. Kulturverkstan.
// OYE PROJECT
- https://www.facebook.com/oyeghana/
// KREA PROJECT
- https://www.facebook.com/kreaprojectkohrong
// ALL HANDS PROJECT, LEYTE, PHILIPPINES
http://hands.org/projects/leyte-typhoon-rebuild/
// ARTICLES
- http://ljungby.lokaltidningen.se/isabell-eriksson-fran-lidhult-volontar-i-hett-afrika-/20110419/artikler/704209648/1200
- https://www.facebook.com/oyeghana/
// KREA PROJECT
- https://www.facebook.com/kreaprojectkohrong
// ALL HANDS PROJECT, LEYTE, PHILIPPINES
http://hands.org/projects/leyte-typhoon-rebuild/
// ARTICLES
- http://ljungby.lokaltidningen.se/isabell-eriksson-fran-lidhult-volontar-i-hett-afrika-/20110419/artikler/704209648/1200
- http://ljungby.lokaltidningen.se/i-bagaget-finns-myggnat,-plaster,-vitaminer,-vatservetter-och-kameror-/20110201/artikler/702039985/1200
- http://ljungby.lokaltidningen.se/stor-barnfest-i-lidhult-for-fattiga-barn-i-ghana--/20111118/artikler/711179967/1198
- http://hallandsposten.se/nyheter/hylte/1.1437198-valbesokt-fest-till-forman-for-ghana
- http://ljungby.lokaltidningen.se/succe-for-barnfestival-i-lidhult-/20111205/artikler/712089976/1198
- http://hallandsposten.se/nyheter/hylte/1.1099686-de-startade-projekt-for-utsatta-barn-i-ghana
- http://hallandsposten.se/bloggar/1.1268145-hyltebloggen
- http://www.kungalvsposten.se/linnea-och-isabell-ska-hjalpa-barn-i-ghana
// TV
- http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyheterna_vaxjo?title=tjejerna_som_vill_gora_skillnad&videoid=2097148
// VIMEO
- https://vimeo.com/user7933336
// PHOTO
- http://ettogonblickbara-part-two.blogspot.se/
- http://ettogonblickbara.blogspot.com/
- https://www.facebook.com/pages/Ett-%C3%B6gonblick-bara/313700502005735
// WRITING
(down this page, under categories, enjoy.)
// COLLABORATIONS
- http://galleri70.se/
- http://www.halmstad.se/upplevagora/motesplatserochaktivitetshus/nolltrefem.300.html
- http://loszughana-orphanage.ch/home/index.php
- http://ljungby.lokaltidningen.se/stor-barnfest-i-lidhult-for-fattiga-barn-i-ghana--/20111118/artikler/711179967/1198
- http://hallandsposten.se/nyheter/hylte/1.1437198-valbesokt-fest-till-forman-for-ghana
- http://ljungby.lokaltidningen.se/succe-for-barnfestival-i-lidhult-/20111205/artikler/712089976/1198
- http://hallandsposten.se/nyheter/hylte/1.1099686-de-startade-projekt-for-utsatta-barn-i-ghana
- http://hallandsposten.se/bloggar/1.1268145-hyltebloggen
- http://www.kungalvsposten.se/linnea-och-isabell-ska-hjalpa-barn-i-ghana
// TV
- http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyheterna_vaxjo?title=tjejerna_som_vill_gora_skillnad&videoid=2097148
// VIMEO
- https://vimeo.com/user7933336
// PHOTO
- http://ettogonblickbara-part-two.blogspot.se/
- http://ettogonblickbara.blogspot.com/
- https://www.facebook.com/pages/Ett-%C3%B6gonblick-bara/313700502005735
// WRITING
(down this page, under categories, enjoy.)
// COLLABORATIONS
- http://galleri70.se/
- http://www.halmstad.se/upplevagora/motesplatserochaktivitetshus/nolltrefem.300.html
- http://loszughana-orphanage.ch/home/index.php
etc.
//
att tiden kan gå så fort. idag vet jag ingeting. men som jag kan sakna dig emellanåt. som jag kan sakna dig.
Här och nu.
det finns aldrig någon rätt timing för något.
det jag planerade tog alltid en annan vändning, en bättre vändning.
livet är fyllt av oförutspådda händelser. söta som väldigt salta lådor, som komma att öppnas.
det finns aldrig någon rätt timing för något.
det finns bara nu.
36 dagar.
36 dagar.
Vägar och dess livsöden
jag hade nästan glömt bort hur det kändes. åtminstone tänkt tanken att det nog inte skulle vara möjligt, på ett bra tag. men så stod han plötsligt där framför mig.
det är ömsesidigt.
och det skrämmer skiten ur mig.
det skrämmer skiten, ur mig.
X
jag vet inte var jag ska, men jag ska ta mig dit.
*
saker som gör mig glad och pirrig: fina människor.
när hösten känns mer mysig än grå.
att mitt nuvarande hem överlåts till någon annan om ett tag.
när hösten känns mer mysig än grå.
att mitt nuvarande hem överlåts till någon annan om ett tag.
-
X
-
21.09.14
tiden flyger förbi oss. två år senare. ett år senare. en bra tid sen mina tankar vandrade tillbaka. fantiserade. ett tag trodde jag att jag tom hade lyckats läka från dig. åtminstone läka från den sortens längtan. men så kommer slaget. kaffet på golvet. känslan av saknaden efter den villkorslösa kärlekshistorian som en gång faktiskt existerade. det har gått en lång tid, men idag drabbade du mig som en plötsligt illamående. varför kan jag inte riktigt svara på, men jag tror jag innerst inne vet och den säger morgondagens datum.
och vad gör jag. jo, snör på mig skorna och tar mig upp till berget igen.
tiden flyger förbi oss. två år senare. ett år senare. en bra tid sen mina tankar vandrade tillbaka. fantiserade. ett tag trodde jag att jag tom hade lyckats läka från dig. åtminstone läka från den sortens längtan. men så kommer slaget. kaffet på golvet. känslan av saknaden efter den villkorslösa kärlekshistorian som en gång faktiskt existerade. det har gått en lång tid, men idag drabbade du mig som en plötsligt illamående. varför kan jag inte riktigt svara på, men jag tror jag innerst inne vet och den säger morgondagens datum.
och vad gör jag. jo, snör på mig skorna och tar mig upp till berget igen.
//
X
Stunder sen jag landade och kom tillbaka
1-1=0
vilka är vi nu?
Natten
vinden i mörket utanför gör uppror och viner längst med husets spruckna knutar. letar sig vidare in till min kalla säng. jag vill känna och ha det där igen. känna att jag har någon som jag behöver och som behöver mig tillbaka.
sen somnar vi om, och inget ont existerar mer.
Pappa
'Res så mycket du orkar och kan. Tiden är nu.'
Kan inget annat än instämma. Tack pappa.
<3
-
*
jävlar vad jag lär mig. jävlar vad jag växer.
magkänslan har för mig alltid varit det viktigaste att utgå efter.
magkänslan har för mig alltid varit det viktigaste att utgå efter.
antingen blir det en himmel eller ett rent helvete efter att beslut har tagits. gränsen är hårfin.
men sanningen och den djupaste ärligheten gentemot sig själv är den som väger tyngst i
i slutändan. ingenting uppnår den.
jävlar vad jag lär mig. jävlar vad jag växer.
stay true to yourself,
and you'll be
hard to beat
and you'll be
hard to beat
1 år sen
'Jag ser du småler'
det börjar bli irritation över det. varje natt är han där. hur mycket jag än vill så vill inte drömmarna sluta.
Från hjärtat
hur mycket man än försöker så spelar det ingen roll, hur mycket man än vill glömma bort vissa perioder, känslor och minnen så går det inte att förneka att det och dom existerade. hur mycket man än vill tagga bort fotografier eller radera texter som man en gång skrev från hjärtat, så spelar det ingen roll. för det försvinner aldrig för det. det kommer alltid leva kvar där någonstans. för det där var vårt liv.
vår tid. vårt.
nu är det en annan tid, efter en lång tid.
där nu accepterandet fått träda i kraft istället för förnekelsen. bara för att man försöker gå vidare, kan tyckas känna sig lite lättare för var dag, betyder inte det att man glömmer bort vissa saker. det betyder att man börjat acceptera det och dom.
/
ibland önskar jag att jag inte kände något. eller att jag visste vem du var.
Andas
jag hade behövt mer tid.
jag hade behövt vara iväg längre. även om jag nu går rakryggad på dessa igenkända gator, så kastas ändå blicken runt, beredd på att världen kan vara liten.
Sista anhalten
16.04.14
idag har jag vandrat runt på nai yangs gator.
förundrats över spruckna och igenvuxna fasader. stått på tå och kikat in i ödebelagda rum.
så slår det mig, att här är det minst lika tomt, som i mitt hjärta för stunden. för nu är jag där igen. faktumet kvarstår. jag har och kommer aldrig vara redo.
redo för hemfärd.
igår lämnade jag världens finaste ö och världens finaste människa med gråten i halsen. ön som blev som mitt hem. och natten till idag yrade jag loss på ett nytt boende, långt från blue wave house i koh tao, 10 minuter från phukets flygplats. obegripligt hur 9 veckor har kunnat gå såhär fort. just nu känns det som jag inte hunnit med. hunnit med reflektionen. men jag vet att den kommer mer i efterhand.
idag har jag vandrat runt på nai yangs gator.
förundrats över spruckna och igenvuxna fasader. stått på tå och kikat in i ödebelagda rum.
så slår det mig, att här är det minst lika tomt, som i mitt hjärta för stunden. för nu är jag där igen. faktumet kvarstår. jag har och kommer aldrig vara redo.
redo för hemfärd.
igår lämnade jag världens finaste ö och världens finaste människa med gråten i halsen. ön som blev som mitt hem. och natten till idag yrade jag loss på ett nytt boende, långt från blue wave house i koh tao, 10 minuter från phukets flygplats. obegripligt hur 9 veckor har kunnat gå såhär fort. just nu känns det som jag inte hunnit med. hunnit med reflektionen. men jag vet att den kommer mer i efterhand.
inatt kommer en taxi hit och hämtar upp mig. hämtar upp mig för att lämna thailand bakom mig. för att lämna indonesien och malaysia bakom mig. för att lämna asien bakom mig. obegripligt. andnöden och frustrationen. även om det är med stor sorg inom mig som jag lämnar så kan jag återigen inte vara mer tacksam över det jag fått uppleva den senaste tiden. jag har rest mycket men denna gång var det annorlunda. resan till asien har varit ett speciellt kapitel i mitt liv som jag flera gånger kommer blicka tillbaka på med värme i hjärtat.
du är snart där igen. det går fort. det vet du ju.
blott de tama fåglarna har en längtan, de vilda flyger.
-
ditt väsen har uppenbarat sig, med jämna mellanrum, den senaste tiden.
i dessa stunder har känslan varit som om jag kämpar från att drunkna. som om armarna nästan gått av i försöket för att finna luftbubblor. vevandes och fumlandes runt, runt på djupet för att få dig att försvinna. det här är en process. det är min process. accepterandet. när saker och ting i livet, inte alltid blir som man trott. även här, från andra sidan av en upplyst datorskärm i mörkret, med syrsona sjungandes utanför vårt fönster på koh tao. ja, på självaste andra sidan av jordklotet, så händer det att man reflekterar över det förflutna.
det blir så när man tycks översköljas av malplacerade, kallsvettande drömmar om nätterna.
du är så verklig i dom att det gör ont. väsendets skrattrynkor sprudlande vid sidan om det gröna iriset och de skrämmande bekanta detaljerna från en tid av pumpande hjärtslag. som att jag sitter i min egna biograf och betraktar det som hade kunnat vara min och vår film i fortsättningen. sluter mina ögon, ber, kom inte tillbaka inatt igen. rör mig inte och tala inte till mig när jag inte kan försvara mig. eventuellt om ett tag, kan du få hälsa på igen, förutsatt att tiden har fortsatt lärt mig att komma längre än i det jag är just nu. när jag kan se den gamla stigen, vår gång, med tacksamhet och värme. då kan du få vinka, möta upp och säga hej igen, längst den slutande cykelvägen vid berget.
Att flytta omkring i livets marinad
här, inne i mitt dunkel, fäller jag upp skärmen och sliter av mig tröjan för att låta kroppen andas. häver i mig vatten tillsammans med medicinkuren som jag så snällt tvunget fått ställa mig inpå nu i några dagar framöver. här stänger jag av och på för utdraget skrivande.
det är mitt på dagen och endast två ljuskällor hjälper till i vårt enkelrum. värmen gassar från fönstret och temper trap - sea is calling ljuder ut i bakgrunden. ser mig själv i spegeln framför datorskärmen.
mitt hår har ljusnat. den mörka färgen har avtagit sen december och min arm har fått ord inmålade permanent på huden. ögonen är trötta och eftertänksamma. men jag är trots allt här, och inte hemma i sverige. än.
jag kom till thailand för 17 dagar sen. förvånar mig som vanligt så fort jag påbörjar räkning.
mitt hår har ljusnat. den mörka färgen har avtagit sen december och min arm har fått ord inmålade permanent på huden. ögonen är trötta och eftertänksamma. men jag är trots allt här, och inte hemma i sverige. än.
jag kom till thailand för 17 dagar sen. förvånar mig som vanligt så fort jag påbörjar räkning.
jag har hunnit med koh phi phi's galna atmosfär likt en festival som aldrig tar slut. på endast få nätter hann jag träffa grymt fina människor. en lite mer speciell, franska alex från kanada. kommer vara svårt att glömma tisdagen där vi satt lutandes på stranden i mörkret, den elektroniska musiken i takt med alla dess ljusinstallationer. hur vi satt där och delade en, och lät stjärnorna liksom vagga oss fram och tillbaka från himlen. för att sedan brista ut i ett oändligt garv. i miss u dude. en fantastisk båttrip därifrån till bamboo island med slutstation maya bay. känt från filmen the beach. jenny kom fyra dagar senare, raka vägen från bali och till där jag befann mig. den helgen dansade jag som aldrig för och när jag tänker efter så har det varit så mycket lyckliga dansteg sen den dagen jag träffade henne. och det fortsätter. sinnet och själen har liksom exploderat till en annan nivå och friheten är påtaglig.
vi har gaddat oss tillsammans. fått nog av tonsai och blivit tillsagd av levern.
somnat på båten över till koh lanta där vi skulle sluta upp i en vecka. hanna kom förbi över några nätter. vi fick kvalitétstid och bokade ännu en båttur. förra torsdagen var sista gången vi sågs för denna gång i asien. nu på torsdag flyger hon hem. (vi ses i göteborg när jag kommit tillbaka till norden igen syrran.) jag föll in i sjukdom. fick en magkänsla av att om jag lämnar koh lanta och västsidan för denna gång, så kommer det bli bättre. bättre boende, bättre förhållanden, ett friskare jag. i mitt svaga tillstånd lyckades vi därför boka en biljett. en dags resa plus nattfärja. det var det värt. för nu är vi här. i koh tao. andra sidan thailand, på östkusten. kom hit tidigt igårmorse. ögonen lät sig öppnas av den röda soluppgången medans vi gungades sakta in mot land. jag tog jenny på axeln som låg och sov bredvid mig och frågade om vi kommit rätt. hon såg på mig, blickade ut ur vårt fönster och trots sitt nyvakna tillstånd var det som ett lugn av äkta harmoni som infann sig i hennes ansikte. 'ja, det är så rätt'.
somnat på båten över till koh lanta där vi skulle sluta upp i en vecka. hanna kom förbi över några nätter. vi fick kvalitétstid och bokade ännu en båttur. förra torsdagen var sista gången vi sågs för denna gång i asien. nu på torsdag flyger hon hem. (vi ses i göteborg när jag kommit tillbaka till norden igen syrran.) jag föll in i sjukdom. fick en magkänsla av att om jag lämnar koh lanta och västsidan för denna gång, så kommer det bli bättre. bättre boende, bättre förhållanden, ett friskare jag. i mitt svaga tillstånd lyckades vi därför boka en biljett. en dags resa plus nattfärja. det var det värt. för nu är vi här. i koh tao. andra sidan thailand, på östkusten. kom hit tidigt igårmorse. ögonen lät sig öppnas av den röda soluppgången medans vi gungades sakta in mot land. jag tog jenny på axeln som låg och sov bredvid mig och frågade om vi kommit rätt. hon såg på mig, blickade ut ur vårt fönster och trots sitt nyvakna tillstånd var det som ett lugn av äkta harmoni som infann sig i hennes ansikte. 'ja, det är så rätt'.
hon var tillbaka igen. efter 3 år. och jag är glad som får dela det med henne. och ja, den korta stund jag spenderat här hittills är jag spänd på att få slukas in och vara ett med koh tao. ta mig runt på moped och utforska avlägsna stränder. nu är jag här, det finns ingen hets att ta sig vidare utan det som sker senare, det tar vi då. visa mig källan och hjärtat av hemmet, koh tao.
en liten bildbomb från den senaste tiden.
X
23.41
någonstans i kuala lumpur.
Från Ubud tillbaka till Sanur
kändes som det var igår jag vinkade av hanna på flygplatsen nedanför kuta. men snart har redan en vecka gått och jag är tillbaka på östkusten, i sanur. samma (förra) fredag hoppade jag på en något rucklig shuttle som var sagt att den skulle ta mig till ubud. nya miljöer flög förbi mitt fönster ju djupare vi kom in i inlandet. mitt nya resesällskap skulle vara väntandes på mig där. någontans på monkey forest road. hoppade ur shutteln, tackade för mig och insåg direkt att ubud inte riktigt var som jag föreställt mig. tätt med trafik, människor och affärer. hade inbilldat mig ett lugn, men det var bara för mig att traska vidare. längre upp, där för backen, skulle jag snart skymta ett välbekant ansikte med välkommnande smilband. slog mig ner en stund, och sedan började vårt letande efter boende. vi fick fredagen och lördagen i ubud. varje natt på helt skilda ställen. lika fort som nya vändningar skedde, lika fort så insåg jag att jag fått ta del av en ny fin vänskap på kort tid. perspektiv och konversationer om liv och tid vi delat dessa dagar. och vi är fortfarande i varandras närhet, här i sanur. jenny, dykinstruktören och min inspirationskälla sedan flera år tillbaka, från gbg.
rekommenderas starkt; http://ciaofella.blogspot.se/
en sak som vi dock fick dela ganska så speciellt tillsammans i ubud, var en tokig tanke som slagit mig redan i kuta. med inspirationen från kända eat pray love filmen så kom jag och tänka på medicinmannen ketut liyer. jag har säkert sett den flera gånger men det var liksom inte förrän den där natten jag kom på att; den här mannen vill jag träffa. jag vill låta honom spå i min hand. jag som tidigare aldrig velat bli spådd. men nu när jag är så nära källan, andra sidan jordklotet, på bali. då kan jag bara inte åka därifrån utan att ha följt min magkänsla fullt ut. droppade idén för jenny samma dag som jag anlände. hon var helt på det. dagen efter, efter mycket diffusa direktioner på adresser till ketuts hem så hittade vi en karta på nätet och valde att följa den.
banjar pengosekan kaja. mas village, ubud districts, gianyar regency bali.
efter ett tag lyckades vi hitta! och bara av att se skylten in på den lilla vägen gjorde mig nervös. jag hade nu lyckats mig ta till det ställe som hjärtat sagt till mig om några dagar tidigare. väl framme fick vi höra att det var stängt för dagen. trots det klev vi in och möttes av en bekant gård med dess terasser. och från ingentstans så skulle han stå mitt framför oss. den lilla gubben, med ett leende bestående av endast två tänder och bara värme rakt igenom. han tog min hand och sa; hello. my name is ketut. famous from the book.
jag förstod knappt någonting. det här är inte vilken hundraåring som helst. han är känd för att ha helat människor över hela världen med olika medel.
'i have closed today, but come early tmrw and we'll talk. see you later alligator.'
sagt och gjort återvände vi dagen efter och jag lämnar det till de ord som jag skrev direkt efteråt. där och då.
today we went back to see ketut. after a few hours of waiting, it was finally our turn. nervous as I was, I still let him take my hand in his, and then he began telling fortunes. my ears got to hear very interesting things, but some parts was also questioning. but the gist of it all gives me hope.
more than that, I can not say. truly an experience that I'll get back to during my lifetime.
more than that, I can not say. truly an experience that I'll get back to during my lifetime.
vi tog oss vidare från ubud till sanur i söndags. idag är det torsdag. det har varit och är skönt här. det är ett lugn samtidigt som jag kommit till underfund med att tiden verkligen springer. springer ifatt mig ibland känns det som. det är så mycket som hänt under mina snart 4 veckor i bali. mycket runtomkring mig men framförallt inom mig. det är svårt att ta in och reflektera över att jag ska lämna denna fantastiska plats på söndag.
det känns inte som att jag ska åka. det känns som jag inte har gjort något annat tidigare. smärtan och de mentala såren exiterar inte samma sätt längre. jag läker och jag har vuxit dag för dag på denna ö. jag har fått hoppfulla fräknar på näsan som en annan sa.
jag vill egentligen inte åka ifrån dig bali, men jag lovar att ta med dig till de nya platser som jag nu ska utforska istället för dig. jag är dig evigt tacksam. tack för mina dagar här och för vad du har gjort för mig. för alla möten med varma människor, för din mat och tysta stränder. för alla stunder av skratt och barforta fötter. du har räddat mig på många sätt. tack för att du bevisade motstatsen. att det finns villkorslös lycka därute trots tvivel. för att du gett mig hopp igen.
sverige, vi ses inte än på ett tag. på söndag far jag norrut istället.
